Den 20 november fattade Europaparlamentet det slutgiltiga beslutet om hur EU:s jordbrukspolitik ska se ut de närmaste sju åren. Omröstningen markerade slutet på tre år av diskussioner och förhandlingar. Detta uppmärksammades inte i svensk media, men var inget litet beslut – det avgör hur 40 procent av EU:s budget ska användas. Det har stor betydelse för hur jordbruket kommer utvecklas inom EU och hur det i sin tu påverkar miljön. Beslutet har dessutom stor betydelse för hur EU:s export och import av jordbruksprodukter kommer att se ut, och påverkar därmed jordbrukare i Afrika, Asien och Latinamerika.
Beslutet var den hittills viktigaste testen av EU:s åtagande om att alla politikområden ska vara samstämmiga och inte motverka målen för EU:s biståndpolitik. Detta åtagande är fastslaget både i Lissabonfördraget och i EU:s motsvarighet till PGU, Policy Coherence for Development (PCD).
Det här var första gången som Parlamentet fått vara med och besluta om jordbruket. Innan Lissabonfördraget hade det varit en fråga som EU:s jordbruksministrar bestämde själva. Många hyste förhoppningar om att Parlamentet skulle driva på reformprocessen, så som nu har skett med fisket med hjälp av svenska parlamentarikern Isabella Löwin. Parlamentets behandling av jordbruksfrågan har emellertid blivit en stor besvikelse – de blygsamma men positiva förslagen från Kommissionen har försvagats ytterligare, särskilt på miljöområdet.
Jordbruksministrarna bidrog också till försämringar, de bestämde bland annat att inkomststöden – de direkta subventionerna som alla svenska aktörer tycker ska minska – ska ligga kvar på samma nivå. Det betyder att alla nedskärningar kommer att göras i miljöstöden och andra delar av politiken som faktiskt är bra.
Det var en kompromiss mellan parlamentet och ministerrådet som parlamentarikerna röstade om den 20 november. Många svenska parlamentariker röstade nej, i en Svt-intervju förklarar de varför. Läs den officiella bilden av beslutet här.
Parlamentets utvecklingskommitté hade plockat upp flera av de förslag som Svenska kyrkan tillsammans med vårt europeiska nätverk APRODEV tagit fram, och som syftade till att:
– göra jordbrukspolitiken samstämmig med EU:s biståndspolitik,
– granska jordbrukspolitikens påverkan på jordbruksproduktionen i utvecklingsländer,
– inrätta en instans dit bönder som anser sig drabbade av EU:s jordbrukspolitik kan vända sig med klagomål,
– avskaffa exportstöden till år 2016, och fram till dess bara tillåta exportstöd till länder där lokala producenter inte riskerar att skadas,
– minska beroendet av importerat proteinfoder.
Men jordbrukskommittén valde i våras helt sonika att ignorera de ändringsförslag som både miljökommittén och utvecklingskommittén lagt fram. Och vid omröstningen i november bestämde parlamentets ordförande att man inte skulle rösta alls om enskilda ändringsförslag. Detta måste betraktas som demokratiskt mycket tveksamt.
Vi kan därför konstatera att EU:s åtagande om samstämmighet i politiken inte klarade den test som reformen av jordbrukspolitiken innebär. Jordbrukskommittén domineras av parlamentariker som själva är stora markägare eller har intressen i Europas livsmedelsindustri. EU-parlamentet lät denna kommitté bestämma helt själv, utan att ta hänsyn till miljö- eller utvecklingsintressen.
Läs APRODEVs kommentar till de texter som Parlamentet beslutade om här. Läs NGO-nätverket ARC2020:s kommentar till beslutet och beslutsprocessen den 20 november här.
Gunnel Axelsson Nycander
Lämna ett svar