Den finansiella turbulens som drabbade världen för några år sedan har under den senaste månaden gjort en kraftfull come-back. I den mediala bevakningen sätts fokus på eurosamarbetets framtid, de sydeuropeiska ländernas finansiella svårigheter och politikens svårighet att hantera detta, samt svenskarnas privatekonomi. För oss med bostadslån är det visserligen en orolig tid, men magnituden av allvarligheten i nattliga grubblerier om bunden eller rörlig ränta är små jämfört med att de stora förlorarna i dagens finansiellt fluktuerande tider kan finnas i de fattigare delarna av världen.
Som Sidas expert påpekar är det inte helt enkelt att se hur finanskrisen kommer att slå mot utvecklingsländerna, men det finns stora risker. En sådan är minskade nivåer av remitteringar, pengar som migrantarbetare från utvecklingsländer skickar till sina nära och kära från arbeten i Europa, Nordamerika eller kanske i Gulfstaterna. Med finansiell oro följer minskad investeringslust hos företagen och till följd kan arbetstillfällen för migrantarbetarna minska. En annan risk handlar om biståndet. Eurokrisen har inneburit stora räddningspaket till sydeuropeiska ekonomier, och även om det inte är självklart så förefaller det inte osannolikt att viljan att upprätthålla eller öka biståndsnivåerna påverkas negativt av sådana åtgärder. Och så är det ju självfallet också så att det finns risk för mer direkta effekter, exempelvis menar Sida att Kambodja, till följd av finanskris och recession under 2008-2009 förlorade 60 000 arbetstillfällen inom den kvinnodominerade textilindustrin och 200 000 människor i Kambodja som förut tagit sig över nivån för absolut fattigdom föll tillbaka dit.
Samtidigt som framtiden inte tycks alldeles ljus följer en del intressant effekter av dagens situation. Oro och ökade osäkerheter gör att investerare undviker aktiemarknaden och bland annat investerar i guld. För fattiga länder med stor guldexport är detta positivt för export- och BNP-siffrorna. Men råvaruutvinning är som bekant problematiskt och för stort beroende av råvaruexport av några få varor är sällan vägen att gå för att skapa bred ekonomisk utveckling (även om vår grannland västerut bevisat motsatsen).
Världsbankens chefsekonom för Afrika, Shantayanan Devarajan, menade 2009 att effekterna av hur en finansiell oro leder till en nedgång i den reala ekonomin har särskilt svåra konsekvenser i Afrika. Kalkyleringar av kopplingen mellan minskad tillväxt och ökad barnadödlighet är möjligtvis inte exakta på siffran. Men situationen för människor som lever med små marginaler och utanför de sociala trygghetssystem som finns i vår del av världen kan snabbt bli katastrofal.
Carl-Henrik Jacobsson, policyhandläggare
Lämna ett svar