Att bromsa eller gasa för en hållbar klimatutveckling, det är frågan

Act Svenska kyrkan är inte den enda organisationen som ställt sig frågan om det är värt mödan att delta i FN:s klimattoppmöte, COP27, i november. Greta Thunberg var tidigt ute och meddelade att hon inte tänkte åka. Flera andra prominenta klimatexperter har också ifrågasatt nyttan med att resa Sharm El-Sheikh där mötet hålls.

Vi är många som drabbats av insikten att så länge det inte finns bättre alternativ än fossilt drivna transporter så måste vi vikta våra utsläpp när det gäller resor med höga klimatavtryck. I Svenska kyrkan har vi redan en färdplan där vi vill uppnå noll utsläpp 2030 som innebär färre flygresor.

Men det finns också en insikt att för att nå dit, så räcker det inte med att vi själva ställer om. Vi måste också påverka den politik och samhällsutveckling så att den bidrar till en hållbar utveckling. Därför är det viktiga skälet att vi deltar i klimatförhandlingarna på plats att fortsätta påtryckningarna för att världens beslutfattare ska fatta klimatkloka beslut. Vi kan helt enkelt inte ge upp innan detta verkligen sker.

Inför COP27 har flera alarmerande rapporter publicerats som visar att världens samlade utsläpp i år går mot en ökning med 10 procent. När det som krävs är en 40% minskning av utsläpp för att klara målen till 2030. Enligt FN:s klimatpanels prognoser innebär dagens utsläpp att temperaturerna kommer öka med bortåt 2,5 grader eller mer i slutet av detta århundrade. Verkligheten har också larmat påtagligt. Flera länder har drabbats av omfattande klimatkatastrofer. Ett av vårt århundrade värsta översvämningar drabbade Pakistan i år. Fram till nu har klimatkatastrofen kostat 1 700 personer livet, tvingat 33 miljoner människor att lämna sina hem. Samt efterlämnat omfattande materiella förluster och skador som kommer ta lång tid att återuppbygga, om det ens går.

På den afrikanska kontinenten har Afrikas horn drabbat av den värsta torkan på 40 år. Över 22 miljoner hotas just nu av svält enligt FN:s livsmedelsorgan (WFP). Detta är länder där Act Svenska kyrkan har kyrkogemenskap och utvecklingssamarbeten. Det är katastrofer där vi också gör vårt bästa för att säkra humanitär hjälp. Men inser att den hjälpen är otillräcklig. För varje grad av temperaturökningar så kommer allt fler människor och samhällen drabbas och på sikt också vi själva. Men denna vetskap så går det inte att bara betrakta det som sker. Vi har en skyldighet att både larma och bidra med lösningar.

Den bistra sanningen är att den utveckling som vi i den industrialiserade världen har byggt vårt välstånd på inte är hållbar. Det är en utveckling som sker till en kostnad av biologisk mångfald och utsläpp som påtagligt har ändrat jordens klimat och människors möjligheter till överlevnad. Det är ett välstånd som är ojämlikt fördelat. En liten andel av världens befolkning lever i överflöd, ca 10%, samtidigt som majoriteten av mänskligheten kämpar för sin överlevnad, där vissa redan nu ser stora landområden försvinna under havens yta eller av kraften av översvämningar när glaciärerna smälter.

FN:s generalsekreterare höll ett skarpt inledningstal på COP27-mötet där han sa att mänskligheten fortfarande åker på den motorväg som leder rakt till klimathelvetet. I stället för att bromsa, så har utsläppsländerna ökat trycket på gaspedalen. Samtidigt påminde han om alla lösningar som finns som erbjuder vägar mot en mer hållbar utveckling.

Det finns fortfarande en strimma hopp att vi, mänskligheten som kollektiv, ska klara av att stoppa den globala uppvärmningen innan den når helt förödande nivåer. Forskaren Johan Rockström har påmint oss om att det kräver insikt om att de där 1,5 graderna inte alls handlar om ett mål. Det är en absolut gräns som inte bör passeras! Samtidigt lyfter han att det finns hållbara lösningar för klimatet inom räckhåll, men det kräver insikt och investeringsvilja i det som på längre sikt är en hållbar utveckling.

Att lösa klimatkrisen är ingenting som ett enda land kan fixa själv. Klimatomställningen kräver globala samförstånd och samarbeten. Därför är det viktigt att stärka FN:s roll att skapa mötesplatser där världens politiska beslutsfattare, forskare, civilsamhälle och företag kan träffas för att lyfta behov, utbyten om innovativa lösningar och för att komma överens om vägen framåt. Det är också viktigt att värna om att FN:s mötesplatser ska värna om att alla röster blir hörda och alla ska gagnas av lösningarna och ingen lämnas utanför. 

Så därför åker vi tillsammans med globala partner som representerar den globala ekumeniska rörelsen och samhällen som redan är hårt drabbade till COP27. Men en fot måste vi nu bromsa den utveckling som tar oss till klimathelvetet. Med andra foten måste vi gasa fossilfritt, genom att investera och lägga allt krut på en utveckling som är hållbar för alla människor och som samtidigt har omsorg om hela Skapelsen. Därför åker vi!