Andra veckan av förhandlingar i FN om ett nytt globalt vapenavtal, Arms Trade Treaty, inleds idag. Bara fyra dagar återstår till skärtorsdag för att uppnå enighet bland FNs 193 stater om en text som ska reglera internationella vapenhandel, och som så många har arbetat för, en text som räddar liv.
I fredags eftermiddag, då jag anlände hit till New York, hade förhandlingarna ajournerats på grund av att man väntade på ordförande Wolcotts andra utkast till avtalstext, så ännu har jag inte följa förhandlingarna på plats. Men eftersom utkast nummer 2 kom sent i fredags har helgen präglats av intensivt arbete, analyserande och informella strategisamtal både för oss i Kyrkornas världsråds delegation, för civilsamhällsgrupperna och för medlemsstaternas delegationer. Men innan vi blickar framåt mot vad som vi hoppas hända under veckan så tar vi en kort rekapitulering:
Första veckan präglades av stor entusiasm och aktivitet. FNs generalsekreterare Ban Ki Moon satte tonen i sitt inledningstal: “After a very long journey, our final destination is in sight – a robust Arms Trade Treaty. It is a long time coming” […] “You are here to strengthen and conclude the work that has been done in earnest since the beginning of the ATT process in 2006.” Han pekade också på att en dåligt reglerad internationell vapenhandel undergräver hållbar utveckling, främjar väpnad konflikt och leder till massiva kränkningar av mänskliga rättigheter och hotar jämställdhetsarbetet.
Mycket av veckans arbete har handlat om att medlemsstater enskilt eller i gemensamma grupputtalanden pekat på att det avtalsutkast från 26 juli 2012 (där förra förhandlingarna slutade) måste stärkas och kompletteras. Bl.a gjordes ett uttalande av 116 stater, däribland Sverige, som uttryckte sitt stöd för stärkta skrivningar om att kontrollera alla konventionella vapen, att förhindra vidarespriding (diversion) och att tydligare bedömningskriterier behövs för tillståndsprövningen av vapenöverföringar. Gemensamma länderuttalanden om bl.a stärka skrivningar om ammunition, gender based violence (stöddes av 91 stater!), offentlig rapportering och förbudskriterier (prohibitions) lämnades också under första veckan med stort stöd från många av medlemsländerna. Mötets ordförande, den australiensiske ambassadören Peter Walcott, lovade att utkast nummer 2 skulle reflektera majoritetsviljan.
När utkast 2 till sist kom i fredags kväll möttes det av stor besvikelse hos många medlemsstater, särskilt de som gått i bräschen för denna process, däribland Mexico, Nya Zeeland, Norge, Nigeria och Trinidad och Tobago. Det tydliga beskedet är: It’s not good enough!
Utkastet är förvisso tydligare i sin form och har låtit viktiga frågor som ammunition (ny art 3), delar och komponenter (ny art 4) och spridning (ny art 14) få egna artiklar, men i grunden har endast marginella förbättringar skett på de områden som en majoritet av medlemsstaterna har önskat, det som även varit kyrkornas och civilsamhällets krav, framför allt när det gäller stärkandet av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som överföringskriterium. Andra punkter i utkast 2 som behöver stärkas är:
- Alla konventionella vapen regleras inte. Även om staterna uppmuntras att använda breda definitioner så täcks t.ex inte handgranater, landminor, drönare eller vapentyper som utvecklas i framtiden kommer av bindande krav i utkastet.
- Ammunition och reservdelar som ju är själva bränslet i väpnade konfliker är fortfarande föremål för mer begränsad kontroll än andra vapentyper.
- Det förbud mot överföringar som ska gälla då exportören har kunskap om att vapen kan användas för krigsbrott (art 6:3) är svagt skriven.
- Centrala bedömningskriterier som vapenspridning, gender based violence, korruption och hållbar utveckling finns endast med som svaga och frivilliga kriterier för exportkontrollbedömningar. Detta måste göras bindande.
Själva målet med ett Arms Trade Treaty, som det skrivs i artikel 1 är att sätta ”högsta möjliga gemensamma standards” för regleringen av internationell handel med konventionella vapen i syfte att stärka internationell fred, säkerhet och stabilitet; minska mänskligt lidande och stärka samarbete, öppenhet och ansvar i den internationella handeln.
Där är vi inte nu – It’s not good enough – men hoppet står kvar.
Och målet är fortfarande ett avtal som alla kan skriva under på, även de skeptiska staterna, men som samtidigt inte kompromissar med innehållet så att det blir ett tandlöst avtal. Fortsättning följer!
Niklas Eklöv, policyhandläggare för fred och mänskliga rättigheter
PS: Dagens tips är att kolla in presskonferensen som Control Arms-koalitionen håller idag kl 16.00 svensk tid på http://webtv.un.org/ där också förhandlingarna kan följas. DS.
Lämna ett svar