Reformagendan för biståndet innehåller många bra förslag, men också ett oroväckande perspektivskifte. Och flera avgörande frågor är ännu obesvarade. Det menar Eva Ekelund, stf chef för Act Svenska kyrkan, i en kommentar till reformagendan för biståndet som Tidöpartierna presenterade 14 december.
Det är välkommet att Tidöpartierna så tydligt lyfter kvinnors och flickors frihet och egenmakt och särskilt för att motverka diskriminering, skadliga normer och sedvänjor. Det är särskilt välkommet att kvinnors politiska inflytande och deltagande är en fortsatt prioriterad fråga. Vi ser också att frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är integrerat ska vara prioriterat för hälsoinsatser och utbildning. Det här är frågor som Act Svenska kyrkan har arbetat länge med och prioriterat i vår dialog med regeringspartiernas företrädare. Det är också ett viktigt fokus i våra samarbetspartners arbete, vilket vi lyfter i årets julinsamling Bryt en tradition.
Det är också positivt att mänskliga rättigheter och demokrati (”främja frihet och bekämpa förtryck”) fortsätter att vara en tydlig prioritering för utvecklingspolitiken. Stöd till demokratiska institutioner, ett oberoende rättssystem och rättsstatens principer, inklusive god förvaltning lyfts särskilt. Vi välkomnar särskilt formuleringen om ”att Sverige ger stöd till civilsamhället, även i länder där utvecklingen går i fel riktning och att formuleringar om att civilsamhället skapar förutsättningar för förändring och att lokalt ägarskap och riskdelning nämns. Samtidigt lämnar den framlagda agendan många frågor obesvarade om hur det ökade stödet till civilsamhället ska ske och inom vilka strategier.
Religions- och övertygelsefrihet synliggörs
Vi noterar att religions- och övertygelsefrihetkommer att synliggöras ilandstrategier och att Sverige i högre grad kommer att lyfta kränkningar mot religions- och övertygelsefrihet i den politiska dialogen med andra länder. Vi undrar samtidigt vad regeringens fokus på utsatta kristna kommer att betyda för det viktiga arbetet med religionsdialog och för andra utsatta religiösa minoriteter, som rohingyer i Myanmar, hinduer och ahmadiyya i Pakistan och muslimer i Indien. Vi hoppas att Kristdemokraternas tidigare förslag om att inrätta en tematisk ambassadör för religions- och övertygelsefrihet kommer att genomföras.
Klimatbistånd
Dokumentet nämner att klimatbiståndet ska prioriteras, men konstaterar att utöver stöd till klimatomställning behövs också ett stärkt stöd för klimatanpassning och riskreducering. Utöver det humanitära stödet i klimatkatastrofer behövs också, i linje med COP28-överenskommelsen, ökat stöd till finansiering för förluster och skador för återhämtning.
Humanitärt bistånd prioriterat
Att regeringen ser ett fortsatt starkt och principbaserat humanitärt bistånd som en viktig del av det svenska biståndet är glädjande. De humanitära behoven ökar, och det är viktigt att Sverige fortsatt avser vara drivande i internationella forum för att minska klyftan mellan behov och resurser, samt att säkra lokala aktörers roll i humanitära insatser. Dokumentet lyfter bland annat särskilt stöd till SRHR i flyktingläger och arbete med att stärka motståndskraft i relation till klimatanpassning. Här är det viktigt att påpeka att arbetet med såväl SRHR och motståndskraft behöver säkras i alla humanitära insatser och perspektiv, inte enbart de som nämns i reformagendan. Som humanitär aktör, med särskild kompetens inom lokalt ledda insatser och psykosocialt stöd i katastrofer ser vi fram emot fortsatt samverkan kring dessa frågor. Vi ser också vikten av att koppla det humanitära biståndet närmare det långsiktiga utvecklingsbiståndet och fredsbyggande, där det senare är absolut nödvändigt för att på sikt minska de humanitära behoven. Det är glädjande att detta perspektiv nämns i dokumentet, men ser fram emot ytterligare konkretion i hur det perspektivet kan stärkas.
Oroande perspektivskifte
Reformagendan utgör ett tydligt skifte i perspektiv: Biståndet ska nu främja målen inom andra politikområden, snarare än att Sveriges politik som helhet ska främja en hållbar utveckling.
Att regeringen betonar att biståndspolitiken som en del av utrikespolitiken ska samverka med andra politikområden är inte en ny tanke, utan är något som styrt utvecklingspolitiken sedan 2003. Men perspektivet har ändrats, istället för att alla politikområden ska vara samstämmiga för global utveckling, så ska biståndspolitiken bidra till Sveriges intressen. Detta perspektivskifte syns i många delar av dokumentet, framför allt i avsnittet om stärkta synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken, och där Tidöpartiernas presentation av dokument tydliggjorde att man ser biståndet som ett verktyg för ökat återvändande. Det utgör i så fall en oacceptabel förskjutning av målet med biståndet, i synnerhet om bistånd villkoras mot det målet.
Risk för ökat bundet bistånd
Den ökande samordningen mellan bistånd och exportfrämjande är ett tydligt exempel på hur regeringen tolkar om kravet på ”samstämmig politik”. Exakt hur kopplingen mellan politikområdena kommer att se ut i praktiken framgår inte av reformagendan, utan kommer att visas i beredningen av förslag från en intern utredning på UD.
En uppenbar risk med den nya inriktningen är att regeringen börjar binda biståndet, vilket stör konkurrensen och minskar effektiviteten i biståndet. Kostnaden för bundet bistånd uppskattas vara 15-30 procent högre än för obundet. Strävan efter avbindning av bistånd är därför en viktig del i det internationella arbetet för biståndseffektivitet.
Otydliga biståndsramar
Till skillnad från sina föregångare och många andra övergripande policydokument saknar reformagendan tydliga referenser till politiska ramverk och internationella åtaganden, med undantag för inom det humanitära biståndet. Det är mycket bra att agendan innehåller det riksdagsbundna målet att ”skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”. Däremot nämns varken fattigdoms- eller rättighetsperspektivet, som har varit grundläggande i Sveriges bistånd i 20 år, och som också nämndes specifikt i propositionen om Agenda 2030. Det gör att det blir otydligt om dessa principer fortfarande ska gälla för svenskt bistånd?
Vilka ska bort?
Det är fortfarande oklart om vad reformagendan faktiskt kommer att leda till i praktiken. De skarpa besluten kommer i stället i regleringsbrevet till Sida, vilket väntas under nästa vecka och i den långa rad av geografiska och tematiska strategier som ligger på regeringens bord. Vi vet däremot redan att antalet samarbetsländer ska minska till 30 från dagens 38. Vi ser en risk med att Sverige överger de mest utsatta länderna till förmån för närområdet och medelinkomstländer där svenska företag har större intressen. Act Svenska kyrkan är särskilt orolig för Sveriges fortsatta och långsiktiga stöd till länder som Guatemala, Palestina, Myanmar och Sydsudan.
Eva Ekelund
Stf chef för Act Svenska kyrkan
Lämna ett svar