”Sociala register” en rättsosäker återvändsgränd – satsa på folkbokföring istället

Tänk dig att du och din familj får bidrag från staten för att klara av att betala hyra, mat och kläder till barnen. Kanske kallas det socialbidrag, kanske barn– eller familjebidrag. Det här är verklighet för allt fler människor i fattiga länder idag, och en viktig anledning till att fattigdom och hunger har minskat under lång tid – ända till corona kom och förändrade allt. För din del betyder det att ni har kunnat äta bättre mat än tidigare. Du har råd med pennor och skoluniform och har kunnat låta dina två döttrar fortsätt gå i skolan mer än några får år. Familjebidraget är en bra grej, helt enkelt! 

Tänk dig sedan att beslutet om huruvida just du och din familj har rätt till bidrag baseras på frågor som du besvarade för fem år sedan när en kvinna från stan kom till ditt samhälle och ställde en massa frågor. Hur många är ni i familjen? Hur gamla är barnen? Har någon i familjen jobb, och vad är lönen? Hur länge gick du i skolan? Har ni plåttak? Har ni tillgång till el? Har ni en cykel, eller kanske moped? 

Johanssons men inte Berglunds

Du svarade så gott du kunde, men är inte säker på att du förstod alla frågorna. Och sen blev du ganska förvånad när du fick veta resultatet – beslut om vilka familjer i byn som skulle få del av bidraget. Johanssons i ändan av gatan fick bidrag, trots att alla vet att de får pengar från släktingar i Kanada. (Berättade de inte det vid intervjun? Hade de kanske gömt undan sin moped när intervjuaren besökte dem?) Berglunds, som länge haft det knackigt, fick däremot inga bidrag. 

Nu under coronakrisen har regeringen infört ett nytt tillfälligt bidrag. Och så har de höjt familjebidraget under en tid. Fortfarande baseras besluten om vem som ska få bidragen på de där intervjuerna som gjordes för fem år sedan. Men mycket har ju hänt sedan dess! Din hönsuppfödning går ganska bra och du har börjat sälja ägg. Din svärfar har dött, ni har fått ett barn till. Berglunds har haft en jobbig tid, mannen skadade sitt ben allvarligt och tjänar mindre pengar än tidigare. Men de får fortfarande inget bidrag. 

Hur känns det här? Hur påverkar det ditt förtroende för myndigheterna?  

* * *

I Sverige vore  ett sådant här scenario otänkbart. Men verkligheten ser ut så i många länder idag.  

Register nödvändigt för social trygghet

Folkbokföring och tillförlitliga register är en grundbult i alla system för social trygghet. Utan sådana är det omöjligt att se till att alla får de pensioner, bidrag, sjukersättningar, m.m. som de har rätt till. Under senare år har allt fler länder, med stöd av biståndsgivare, upprättat så kallade sociala register som ligger till grund för utbetalningar av sociala stöd.  

Sociala register kan beskrivas som en databas över delar av ett lands befolkning och som innehåller olika typer av information om de hushåll som ingår i registret – uppgifter om sådant som ålder, kön och civilstatus på hushållens medlemmar, vilka inkomster, utbildningar och anställningar de har, vilket material bostaden är byggd av, om det finns tillgång till el och vatten, och vilka övriga tillgångar de har. Databasen används sedan till att bedöma vilka hushåll som är mest utsatta för fattigdom och som därför ska få olika riktade bidrag. 

Men sociala register är en dyr och potentiellt farlig återvändsgränd. Rapporten Social registries: a short history of abject failure från Act Svenska kyrkan och Development Pathways beskriver en rad allvarliga brister med denna typ av register.  

1. Sociala register är redan från början är behäftade med stora fel, både på grund av svagheter i de statistiska samband som ligger till grund för det modellen och på grund av stora risker för felaktigheter i insamlingen av data. De bygger dessutom på den orealistiska förutsättningen att fattigdom är ett statiskt tillstånd, snarare än något som förändras snabbt beroende på vilken fas i livet människor befinner sig i, och i vilken utsträckning de drabbas av sjukdom och andra kriser. Detta har Act Svenska kyrkan och Development Pathways visat i en tidigare studie. Att data som används för att välja ut de mest behövande återanvänds i flera olika bidragssystem förstärker förstås effekterna av felaktigheterna.
2. Sociala register blir snabbt inaktuella, i takt med att hushållens situation förändras på olika sätt. I regel går det fem år, ibland så mycket som tio år, innan ny data samlas in. Försök att uppdatera delar av informationen tätare (t ex födslar och dödsfall) leder ofrånkomligen till att registren snedvrids.
3. Sociala register omfattar inte hela befolkningen. De kommer därmed oundvikligen lämna många av de mest utsatta utanför – i strid med Agenda 2030-åtagandet leave no one behind.
4. Sociala register är mycket kostsamma. Framför allt arbetet med att intervjua hushåll och samla in enkäter med data kräver mycket resurser, men det saknas säkra uppgifter om vad det kostar. Priset varierar kraftigt – mellan cirka 15 kr per hushåll (Colombia) och mer än 200 kr per hushåll (Kenya). När dessa kartläggningar genomförs i stor skala på nationell nivå blir de totala kostnaderna mycket höga – i Tanzania skulle det bli nästan 1,3 miljarder kr om alla hushåll skulle omfattas. Den faktiska kostnaden i flera länder uppgår enligt studien till mellan 500 miljoner (Pakistan) och närmare 900 miljoner kr (Indonesien). Den höga kostnaden är en anledning till att registren inte omfattar hela befolkningen och inte uppdateras regelbundet.
5. Eftersom sociala register är baserade på hushåll snarare än individer kan de inte länkas till befolkningsregister eller användas för att genomföra pensioner, barnbidrag och andra trygghetssystem som omfattar hela befolkningen. Att registren saknar information om individer gör att de inte kan utgöra bas för rättighetsbaserade program. Ett rättighetsbaserat program ger exempelvis äldre rätt till egen pension.
6. Sociala register innehåller känslig information om hushållen som kan vara integritetskränkande. Rapportförfattarna har emellertid inte hittat något tecken på att uppgiftslämnare informerats om hur uppgifterna ska användas, eller att de har gjort medgivande om hur informationen får användas.

Detta är mycket allvarliga brister. Det är inte rimligt att basera beslut om vem som ska få – och inte få – bidrag på uppgifter som är så ungefärliga och inaktuella.

I Sverige vore det helt otänkbart att basera utbetalningar av sociala stöd på så rättsosäkra grunder.

I Sverige vore det helt otänkbart att basera utbetalningar av sociala stöd på så rättsosäkra grunder. En slutsats av rapporten är att det är att slänga pengar i sjön att ta fram sociala register. Inga biståndspengar bör användas till detta.

I själva verket är den omfattande datainsamlingen till registren helt onödig. Om bidrag baseras på enkla kriterier, som ålder och funktionsvariation, behöver man inte komplicerade modeller för att sortera vilka hushåll som ska få bidrag och inte. Studien visar att i praktiken kan man nå man över 90 procent av de mest utsatta hushållen genom en kombination av pensioner, barnbidrag och stöd till personer med funktionsnedsättning.

Satsa på folkbokföring – inte sociala register

Regeringar och biståndsgivare bör därför lägga sina resurser på att förbättra befolkningsregister och se till att alla barn som föds får födelsebevis. Detta är nödvändigt av flera skäl, bland annat för att alla barns rätt till hälsa och utbildning ska kunna tillgodoses. Registrering av individer, snarare än hushåll, är behöv också för att bygga upp breda och rättighetsbaserade trygghetssystem i linje med internationella standarder och målen i Agenda 2030. (Att alla barn ska få födelsebevis är också i sig en del av Agenda 2030, nämligen delmål 16.9.)

Utbyggnad av social trygghet är mycket viktigt, och något som Act Svenska kyrkan har förespråkat länge. Men istället för att bygga upp riktade sociala stöd i stor skala bör länder utveckla trygghetssystem som omfattar alla människor i situationer och faser av livet som är särskilt sårbara, som barndom och föräldraskap, sjukdom, åldrande, arbetslöshet eller funktionsnedsättning. Då undviker man de osäkerheter och allvarliga risker som behovsprövning medför. De generella stöden behöver sedan kompletteras för människor med särskilda behov.

* * *

Tänk dig nu istället att myndigheterna berättar att hädanefter ska de inte fördela bidragen utifrån de där gamla intervjuerna. Istället ska alla äldre få en egen pension. I början gäller det bara de som är 70 år gamla, men pensionsåldern ska sänkas efter några år. Och så säger de att alla barn upp till fem år ska få barnbidrag.

Eftersom din svärmor kommer att få en pension, och du har ett barn under fem år så blir skillnaden inte så stor för din familj, räknat i kronor och ören. Du behöver inte svara på en massa frågor, men förstås se till att ordna födelsevis för din yngsta dotter – något som ska bli enklare nu, lovar myndigheterna.

Jo förresten. Berglunds kommer också få barnbidrag, och kanske någon form av extrastöd för personer med funktionsnedsättning.