Hösten 2024 höll min kollega Eva Rubensson (diakon) och jag en kurs på Kornet i Söderledskyrkan vid namn Stärk din själsliga ryggrad. Det kändes då och det känns om möjligt ännu mer idag att det är en ansträngning som behövs: att vårda en själsliga ryggrad.

Varför det och vad är det ens? Jag kopplar fenomenet ’själslig ryggrad’ till en hållning som kombinerar att vara i kontakt med sitt samvete, andras mänsklighet och en öppenhet för inre vägledning som inte automatiskt placerar den egna nyttan framom andras väl. När jag ställs inför komplexa val där egennyttan drar åt ett håll och andra prioriteringar drar åt andra håll brukar jag ställa mig frågan: skulle det här valet göra min själ stolt över mig?

Blir svaret nja... vet jag direkt att jag behöver tänka igenom saken en gång till. Blir svaret ett rungande JA! vet jag att jag behöver tänka igenom saken en gång till för att försäkra mig om att jag inte lurar mig själv med högljudda hejarop som riskerar dränka en stillsammare röst som vill föra fram en väsentlig nyans som behöver tas i beaktande. Blir svaret nej behöver jag upphöra med den pågående förhandlingen som enbart skulle leda mig ner i en grop som det skulle bli kostsamt att klättra upp från.

Nästa steg blir att ställa mig frågan om den eventuella fördel valet skulle ge mig är av ondo eller inte. Det vill säga, sker det på någon annans bekostnad eller handlar det om att ta ansvar för mig och mitt? Jag förespråkar inte total självuppoffring utan en vakenhet gällande vems behov som behöver tas i beaktande och i vilken ordning. Mina egna behov räknas, vilket är något jag ibland får påminna mig om. Andras behov räknas, vilket är något jag ibland får påminna mig om.

När jag fått klarhet kring detta vill jag ofta skrida till verket så fort som möjligt och genom det fira och ’få bevis’ på att jag fattat ett bra beslut. Men det bästa att göra kan istället vara att ge det hela lite tid. Låta allt landa. Låta processen visa sig.

Jag önskar att jag konsekvent kunde vara lika systematisk i att följa min själsliga ryggrad som jag får det att låta. Det är jag inte. Ofta handlar det mera om damage control (skadekontroll).

Att landa i något som skulle få min själ att vara stolt över mig innebär ofta till slut ett stillsamt ja som tar i beaktande att det sällan (läs: aldrig) handlar om ”och så blev allt bra, punkt” utan om ett ”ta på dig säkerhetsbältet och anpassa dig till tempot du erbjuds och vägen som visar sig”.

Det centrala med att stärka sin själsliga ryggrad är att inse att den på ett djupare plan inte enbart är min. Likt ett rotsystem är den kopplad till andra och med ljusets hastighet har den möjlighet att ta emot och processa information och vägledning om min plats i helheten och om potentialen i vår kollektiva interaktion.

En stärkt själslig ryggrad förutsätter ett mångdimensionellt lyssnande. De gånger mina försök till lyssnande resulterar i att jag faktiskt hör en inre vägledning och de gånger jag dessutom följer den, då är inte bara min själ stolt över mig. Då är även jag det.

Provtanke #4: Vad innebär det att ha en själslig ryggrad?