För att få reda på hur vårt eget agerande påverkar andra kan vi börja med att bli vaknare och se på världen och på oss själva genom andra linser än våra egna. Vi kan själva få syn på när vi trampat i klaveret. Och i bästa fall undvika att göra det igen.
I oktober hade vi här på Kornet i Söderledskyrkan ett öppet boksamtal utgående från boken Får man säga svart? av Barakat Ghebrehawariat. Temat var antirasism i kyrkan och samtalet kretsade kring frågan om hur en respektfull människosyn kan ta sig uttryck i praktiken.
Boksamtalet utgör ett steg i projektet Vakna Blickar – Blinda Fläckar (hädanefter VBBF) som församlingen bedriver sedan 2020. Även om covid stoppade oss i startgroparna och det tog ett bra tag innan vi gjorde en omstart så är vi igång.
Under boksamtalet, som skedde i samband med verksamheten Kväll på Kornet, ville vi få syn på några av de blinda fläckar vi själva bär på och tillsammans fundera på hur vi kan skärpa våra vakna blickar.
VBBF är ett arbete i rörelse och vardande. Själva beskrivningen och vilka exakta insatser som ska genomföras under de kommande åren är under arbete så jag kan inte säga så mycket mer om det än. Men, det är en poäng att påminna sig själv om varför ett dylikt arbete är viktigt att bedriva.
VBBF tar hänsyn till att alla människor bär på fördomar och blinda fläckar. Ingen är immun mot detta. Utmaningen är att få syn på dem och hantera dem.
Under samtalet var det några deltagare som uttryckte att de fått syn på saker de aldrig tänkt på förut. För några var det nytt att tala om rasism och antirasism, för andra var det bekant. Gemensamt för alla var att det känns känsligt, viktigt, svårt och att det väcker många känslor och frågor. En fråga som en besökare begrundat löd:
Hur ska jag veta om jag har förminskat någon ifall ingen säger till?
Det är en bra fråga. I det här inlägget vill jag lyfta några användbara strategier jag själv stött på under de år jag både funderat på och arbetat med de här frågorna i olika sammanhang. Både professionellt och privat.
För att komma vidare kan det vara på sin plats att definiera själva begreppen rasism och antirasism.
Det är rasism att utsätta någon för kränkningar och mobbning på grund av sin hudfärg, religion, etnicitet eller kultur. Rasism bygger på fördomar och stereotypa tankar om hur vissa individer och grupper är eller bör vara. Dessa idéer har sin grund i rasbiologi, där människor delas upp i raser och tillskrivs olika egenskaper. Vår historia har bidragit till rasistiska strukturer i samhället som leder till att människor behandlas orättvist.*
I sin bok lyfter Ghebrehawariat att rasism är ett verb, det är något vi gör. Därför är det också något vi kan åtgärda genom att göra annorlunda. Detta för oss till antirasism.
Antirasism innebär att aktivt motverka rasism och de maktstrukturer som upprätthåller ojämlikhet, både på individ-, organisations- och samhällsnivå. Det handlar inte bara om att ta avstånd från rasism, utan om att agera för att synliggöra, förebygga och förändra de normer, praktiker och system som skapar diskriminering och ojämlikhet.**
”Gör inte skillnad på människor” står det i Jakobsbrevet 2. I ett tidigare inlägg resonerar jag mer kring detta.
Kyrkan har genom historien sagt sig stå upp för de utstötta och värnat om kärleken till medmänniskan men den har samtidigt varit delaktig i koloniala förtryck och övergrepp. Kyrkan är inte immun mot att bemöta andra med fördomsfull blick eftersom det är vi människor som representerar kyrkan och det är vår blick någon möter. En blick som vacklar mellan att vara varm och kall, välkomnande och avvisade, vaken och blind.
Med allt detta i bakhuvudet kan vi inte enbart utgå från att vi som jobbar i kyrkan aldrig agerar så att någon känner sig förminskad eller blir lämnad utanför. Det är vårt jobb att veta att risken finns och att minimera den så gott vi kan. Det gör vi genom att först och främst få syn på oss själva. Varför reagerar jag på olika sätt med olika människor? Varifrån har jag fått mina idéer om ”andra”? När låter jag min blindhet styra för att det är bekvämare än att rannsaka mig själv?
På frågan besökaren ställde: Hur ska jag veta om jag har förminskat någon ifall ingen säger till? finns det några frågor och tankar vi kan reflektera kring:
- Var står du i den sociala hierarkin? I varje samhälle finns det normer och strukturer som vi människor traskar på i utan att tänka på saken, så länge de inte försvårar våra egna liv. Om du tillhör en grupp som åtnjuter vissa privilegier som andra inte gör, så kan du nästan vara säker på att ditt agerande eller dina ord har förminskat någon även när det inte varit din intention. Stig ur dig själv som individ en stund och se dig som en del av olika grupper: vilken grupptillhörighet underlättar livet för dig och vilken förvårar det? T.ex. kan det faktum att jag är vit underlätta livet för mig i Norden för att jag inte blir bemött med rasism av andra. Å andra sidan kan det faktum att jag är kvinna försvåra mitt liv om jag inte blir insläppt i t.ex. vissa yrkesområden pga rådande sexism.
- Är du öppen för att bli tillsagd? Det är genant att märka att man förminskat en annan människa när det inte varit ens intention att göra det. När någon säger till kan det vara lätt att skjuta det ifrån sig genom att förneka det, bli arg, känna sig som ett offer eller helt enkelt ignorera det den andra påpekar. Om du verkligen vill få vaknare blickar får du också vara förberedd på att det väcker känslor att få syn på sina blinda fläckar. Speciellt genom andra.
- Se och notera. När du ser människor som kämpar med något som du inte kämpar med är det lätt att ställa sig frågan: men varför har de det så svårt? Men egentligen ska du kanske ställa dig frågan: varför har jag det så lätt? Varför behöver inte jag kämpa med just den där saken? Genom att skifta perspektiv kan du få syn på ett och annat som säger något om skillnader i villkoren människor lever med. Det kanske inte är människorna i sig det är så stor skillnad på, men nog på deras livsvillkor.
- Lyssna och lär. När någon berättar om sitt liv och sina upplevelser av att vara förminskad och åsidosatt i samhället, lyssna. Om informationen är ny för dig för att liknande omständigheter helt enkelt inte förekommer i ditt eget liv så är det en möjlighet för dig att lära dig något nytt. Risken är att vi säger: nej, så där är det inte! bara för att vi själva inte har upplevt det. Det är ett garanterat sätt att förminska andra. Acceptera att du inte kan och vet allt och lyssna och lär.
- Fråga. Det här är kanske det bästa sättet att få reda på ifall du förminskat någon. Våga fråga. Tänk på att det inte nödvändigtvis är så lätt för den andra personen att svara dig helt rakt och ärligt, då det kan innebära en risk. Om det är någon du känner väl kan det bli en utmanande situation för relationen som man behöver ta sig igenom. Ifall det är någon du inte känner så väl kanske den personen inte är redo att avslöja hur du faktiskt fick den att känna sig. Det kan kännas för riskabelt. Men samtidigt kan det vara av betydelse för den andra att märka att du själv noterade att ditt agerande inte var helt ok. Det är första steget.
Alltså, det här med att vänta med att veta om du förminskat någon tills någon annan säger till kanske inte är den enda lösning vi har. För att få reda på hur vårt eget agerande påverkar andra kan vi börja med att bli vaknare och se på världen och oss själva genom andra linser än våra egna. Vi kan själva få syn på när vi trampat i klaveret. Och i bästa fall undvika att göra det igen.
Men så finns det stunder då våra blinda fläckar är så starka att vi inte får tag på dem själva utan vi behöver andra som säger till oss. En sak att tänka på är att detta väcker känslor och att det helt enkelt är något vi får lära oss att tas med.
VBBF handlar inte om att ha alla svar och kunna göra allt rätt. Det handlar om att våga vara i processen, att pröva sig fram och att ta ansvar för sin del. Det handlar om att få syn på sina egna tendenser och tankar och att lära sig av och med varandra.
Det är inte lätt, men det är värt det. Vilka behöver vår ansträngning? Alla. Om vi vill ha ett människovänligt samhälle behöver alla att vi anstränger oss. Speciellt den som just nu kämpar med något du inte kämpar med behöver din insats.
Camilla Hellberg Mushonga
Provtanke #14 Hur vet jag om jag förminskat någon ifall ingen säger till?
Försoningsprocessen – Svenska kyrkan
Barakat Ghebrehawariat – Föreläsning om kommunikation
* Vad är rasism? | Friends Definitionen är tagen från denna sida. I detta inlägg är det första verbet justerat i enlighet med det författaren Barakat Ghebrehawariat lyfter gällande rasism; att det är något någon gör mot någon annan. Det är viktigt att sätta fokus på den som är aktiv i görandet vare sig det sker medvetet eller omedvetet. Det är hos den som förändringen kan och bör ske.
** Definition av antirasism – Interfem
Kommentera det här inlägget