Man kan fundera varför Jesus var tvungen att gå ut i öknen. Men var det inte så enkelt att han gick ut i öknen för att söka efter sina förlorade får, söka efter dig och mig? Ensam gick Jesus ut i öknen för att finna oss som vandrar i en öken av ensamhet och ångest. Jesus gick ut i öknen i kärlek till oss för att föra oss tillbaka till fadern, tillbaka till Gud. Så mitt i öknens natt så fylld av ensamhet, övergivenhet och ångest finns det någon som vill förvandla detta till gemenskap. När vi kommit till botten så finns även Gud där. Ökennatten blir förvandlad från mörker till ljus och ensamheten förvandlas till gemenskap. Där i natten hör vi rösten av Jesus där han ropar ut sin ångest från korset som det står i Matteusevangeliet ”min Gud min Gud varför har du övergivit mig”? Jesus själv vet hur det är i öknens mörker. Jesus själv vet hur det är att vara helt ensam och övergiven och har själv känt ångesten. Efter som Jesus vet hur det känns så är vi inte längre ensam för han finns med i vår förtvivlansöken. Så när du känner gudsövergivenhet så vet även Gud hur det känns. Ökenvandringen blir i och med detta förflyttad till en plats inuti Gud. Våran ensamhet, oro och ångest blir något som Gud förstår och vill dela med oss i kärlek. Jesus själv gick ut i öknen av kärlek till dig och mig och jag kan bara säga – tack du gjorde också detta för mig.
Kommentera det här inlägget