En dörr som alla andra men en dörr så olik alla andra. En dörr där många har gått in i glädje. Det har hängt förväntningar i luften om vad som kommer att ske där på andra sidan av dörren. En dörr man passerar som två människor som snart ska förenas till ett. Ett par som snart blir tre och snart står man där utanför porten på nytt med ett litet barn som snart ska bli döpt och trots att det är så litet börjar något nytt. En dörr av förväntan.
En dörr av oro då livet kraschar och man ser hur livet som man planerat inte höll. Gud kanske är det sista hoppet och man står där på darriga ben utanför denna port och frågar sig – kommer jag att finna Gud där bakom porten. En dörr av hopp i livets hopplöshet.
En dörr av gemenskap för människor i alla åldrar att söka tro, hopp och kärlek. Där man slår upp porten och säger – hej på er kära vänner.
En dörr av sorg och saknad då vi står där utanför och förstår att detta är ett sista farväl av någon älskad, någon vi redan saknar. Någon kommer att bäras ut genom denna dörr för sista gången. Dörren är svart och tung att öppna.
Oavsett vart vi står på livets trapp så finns det en port vi alla är välkomna att kika in bakom. Färgen och ljuset på dörren kan skifta i otroligt många nyanser men där utanför porten tar vi oftast livets viktiga beslut, ska vi gå in och förenas med våra känslor eller vända om.
Kommentera det här inlägget