Människornas liv är rytm. Dagar, veckor, månader blir till ett år. Vissa dagar är mer uppskattade än andra. Vissa veckor betyder mera än de andra. Vi ger mer vikt åt vissa datum och allt går igen som en tyst men fast rytm. Livet känns på detta sätt mer eller mindre betydelsefullt. Och visst behövs dessa variationer. Livet skulle vara bra torftigt om det inte fanns höjder och dalar.
På samma sätt är det med livet med Gud. Vissa dagar ser vi Gud i allt medan andra dagar känner vi oss mer distanserade från Gud. Kyrkan skapar en rytm som ställer allt tillrätta i vår vardag. De ständigt återkommande ”storhelgerna” för oss upp från våra egna funderingar i den grå vardagen och skapar något att glädjas åt. Vi inser att trots att allt kommer igen år för år så finns ändå Gud med bakom allt och gör allting nytt. Vi som nu har facit i vår hand ser Jesu liv från krubban i stallet till korset och förstår att Gud har en mening i hans handlande. Gud finns med i kyrkoåret och det finns en mening med denna rytm.
Jag tror att denna rytm är bra för oss människor. Jag tror att just veta hur vi i stort ska planera det som komma skall skapar en harmoni. En vardagsrytm som får våra hjärtan att slå samma slag som Guds hjärta. Där vi frigörs från konkurrensen från allt som försöker dra bort fokus från det som är viktigt i livet. När kyrkans högtider kommer får vi liksom starta om och ställa in skärpan och på nytt stanna till och tänka på vad som är viktigt. Vi får städa bort allt det onödiga som många gånger ligger i bakgrunden och drar energi från oss. Vi får göra en omstart och åter igen hitta rytmen i vardagen.
Tacka Gud för den rytm kyrkoårets alla högtider skapar. Tacka Gud för alla gudomliga möten som gudstjänsterna skapar. Tacka Gud för att denna rytm river både inre och yttre murar. Denna rytm synliggör de fördolda i Guds nåd och får oss att förnimma hans närhet. Guds rytm får oss att inse att det finns en värld som ropar efter mening i en meningslös tillvaro och får oss att inse att det är där vi ska vara och betjäna våra bröder och systrar.
Kommentera det här inlägget