Vi är människor. Vi är mänskliga, svaga och bräckliga. Vi vill gärna tvinga Gud att tala.Men våra kanske lite klumpig formulerade frågor, ja den typen av frågor som bara har till syfte att vara till gagn för något egoistiskt, inför sådana frågor förblir Gud tyst. Vi ber om den helige Ande ledning samtidigt som vi också informerar Gud om hur eller på vilket sätt han ska svara oss. Men Gud arbetar på ett annat sätt vilket kanske väcker vårt tvivel och våra funderingar kring Guds existens. Jag förväntar ju mitt svar på mina böner och det gör att jag inte ser Guds svar på mina böner. I dessa stunder, när inte Gud uppebarar sig som jag tänkt och förväntat mig kommer tvivlen och frågorna, finns Gud på riktigt? Trots att jag ber på ett för mig rätt sätt har ärliga motiv verkar Gud, om han nu finns, långt borta.
Men min upplevda tystnad kanske bara är mänskliga tankar för Gud jobbar inte som vi har tänkt oss. Gud svarar sällan eller aldrig med utförliga förklaringar. Gud arbetar lite som vinden som blåser i träden, han märks fast ingen ser honom, eller Anden blåser vart den vill. Du vet inte varifrån den kommer eller vart den ska. Gud är alltid nära oss men Gud är även alltid större alltid mer alltid bättre. Gud ser helheten och håller mig och hela världen i sin hand.
Jag tror att det vi måste inse är att tystnaden är Guds sätt att arbeta. Där i den stilla susningen finner vi Gud. Om vi bara lugnar ner oss och vågar möta och uthärda tystnaden finner vi att Gud är med oss. Om Gud hela tiden skulle svara oss med långa förklaringar skulle vi aldrig sluta fråga. Hela vår vakna tid skulle då vara fylld av ändlösa diskussioner och vi skulle då kräva svar av Gud på en massa ovidkommande frågor.
Det är här hjälparen, den helige Ande, kommer till vår hjälp. Vi behöver Andens ledning och hjälp att städa upp i vårt böneliv. Vi måste lära oss att slappna av i tystnaden och att det i sin tur handlar om tillit och överlåtelse. I bönen är tillit och överlåtelse viktiga ingredienser för det är Gud som ska lägga grunden för vårt arbete inte vi.
I vår bön är alltså väntande, tillit och överlåtelse viktiga ingredienser för, som det står i bibeln, utan mig kan ni ingenting göra. Utan hjälparen, den helige Ande, står vi där i vår ensamhet. Ensamma och villrådiga helt bundna till vår egen klokskap. Men med den helige Ande hjälp kan vi se rakt genom den synd och den grymhet som vi ser idag. Med den helige Ande hjälp kan vi ser hur Guds godhet fyller hela jorden. Ser man bara problemen som tonar upp sig och glömmer bort att först gå till Gud och be om hans hjälp och ledning går vi en omväg.
Nej jag tror vi måste omvärdera vårt sätt att se på tystnaden. Gud är inte tyst det är vi som varken känner igen Guds röst eller lyssnar på rätt ställe. I bönen sätter vi Guds händer i rörelse, var så säker. Den som först kommer till Gud och hör hans ord och sedan handlar bygger sitt hus på en fast grund. Att välja att springa före Gud och handla i egen kraft bygger sitt hus på sand. När det börjar regna och blåsa faller allt.
Livet med Jesus är ett liv som bygger på tillit och överlåtelse. Överlåtelse att be den helige Ande om hjälp i livets alla stunder. Att leva i tron att Gud är med oss alla dagar. Att tro på den som ropade på korset; min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig. Jesus vet vad ensamhet är. Han vet hur vi har det när vi brottas med våra frågor och funderingar det är därför han sände hjälparen, den helige Ande, till oss.
När vi möts av Guds tystnad ska vi omfamna den. Det är när vi står där helt utblottade och beroende av Gud han möter oss. Det är där när vi är små och hjälplösa vi förstår att vi är helt beroende av Gud och behöver hjälp. Det är där i tillit och överlåtelse hjälparen, den helige Ande kommer till oss.
Var inte orolig och rädd. Gud har sagt han ska vara med oss till tidens slut, lita på hans ord. Han har sänt hjälparen den helige Ande till oss som en hjälpare som vi kan lita på. Den helige Ande är på riktigt så vila i tystnaden. Gud har omsorg om oss.
Kommentera det här inlägget