Samhällsansvar

Evangelium

Lukasevangeliet kapitel 19, vers 1-10

Han kom in i Jeriko och gick genom staden.
Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik.
Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten.
Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där.
När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.”
Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.
Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.”
Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.”
Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham,
och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”

Vad händer här i texten? Jo Jesus kom in i Jeriko och gick genom staden. Där såg han en man vid namn Sackaios. Man kan luras att tro att dessa båda män hade träffats tidigare men så var det inte. Jesus ser Sackaios där han sitter i sitt träd och säger – ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.”

Denna handling är något vi kan dra lärdom av då vi vill skapa ett samhälle som bygger på samhällsansvar. Enkla ord men vilken kärlek och syrka det finns i dem. ”I dag ska jag komma hem till dig. Vi ska prata, äta lite gott och lära känna varandra. Jag förstår att du, trots din rikedom är en ensam man som behöver någon att tala med”. Jesus såg hans situation och förstod att Sackaios hade hamnat snett i hans försök att finna lyckan. Den fanns inte i stegens topp som han hade förväntat sig. Jesus fanns nu där på plats och såg igenom ytan, Jesus såg längtan efter en mening med livet, något hållbart och stabilt, något som inte rikedom kunde ge Sackaios. Jesus tog sitt samhällsansvar och erbjöd Sackaios sin hjälp. Sackaios sa ja till erbjudandet och förändrade därmed sitt och andras livssituation efter mötet med Jesus Kristus.

Samhällsansvar är kanske inte alltid att ta ansvar för det du har runt om kring dig, nej det är även att ta ansvar och kontroll hur det är inom oss. Våra tankar är upphovet till det som sker i ord och handling i samhället. I berättelsen om Sackaios möte med Jesus ser vi hur Sackaios först väljer att funder över sitt liv och vad det var som hade gått snett där. Jesus tände ett ljus inom Sackaios som efter mötet skulle få konsekvenser. Plötslig insåg Sackaios att han hade del i sin egen olycka och hur hans girighet skadat samhället. Jesus talade honom tillrätta men jag tror inte Jesus använde hårda ord utan lät kärleken tala. Kärleksord som krossade Sackaios hårda och kärlekslösa liv där bara pengar var det viktiga. Hans egoistiska längtan ersattes med liv och befrielse. Man kan säga att det blev ringa på vattnet efter detta möte. Ringar av kärlek som spred sig vidare ut i samhället så att det blev början på något som påverkar oss än i dag då vi nu läser denna text. Jesus besöker än i dag människor som av någon anledning har hamnat snett och du och jag får vara med i denna process och lära oss att se mänskan bakom felstegen och illdåden. Vi ska inte vara naiv och dum utan finnas där till hjälp på riktigt.

Samhällsansvar, ansvar är ett tungt ord som innebär förpliktelser. Att ta ansvar, ta ansvar är alltså inget vi får av nåd utan något vi själva måste välja att ta. Det börjar i det lilla, i hemmet. Vi tar ansvar för det liv vi vill skapa och hjälper varandra, exempelvis att bädda sängen eller då vi hjälps åt att duka och plocka av bordet, städa osv. de där små, små sakerna som skapar något stort i förlängningen Vi bör även tar ansvar för vår skärmtid.

Ja våra skärmar som vi tillbringar så ofantligt mycket tid framför är i dag ett växande samhällsproblem. Kanske hör vi Jesus om vi vill lyssna? ”Sackaios släck skärmen för i dag vill jag gästa ditt hus”. Vill vi på riktigt påverka samhällsutvecklingen tror jag att vi måste börja fundera och reflektera över vad vi väljer att använda våra skärmar till. Att förfasas på avstånd är kanske det vanligaste sättet att bemöta detta problem. Men att titta bort är inte ett hållbart sätt om man samtidigt säger att man ska ta samhällsansvar. Våra skärmar är en del av samhället för den värld vi möter är många gånger på riktigt för den representera något som påverkar samhällsutvecklingen på riktigt.

Oron finns där för oss som inte riktigt vet vad som sker på nätet men vi diskuterar och speglar endast detta med våra okunniga likasinnade. Men är det inte så att det som sker på nätet är en samhällsutveckling som påverkar barnen och således mänsklighetens framtid? Detta ligger inte bortom vårt ansvarsområde om vi vill ta samhällsansvar.

Jag tror alla på samma sätt som Sackaios söker efter en djupare mening med livet. Jag tror vi alla söker efter ett alternativ, något att tro på, efter något nytt, men vad? Samhällsansvar är att ta Jesus på alvar och våga släppa in honom i samhällsdebatten. Jag tror på allvar att i Jesu undervisning finner vi svaren vi så gärna vill finna. Det är inte vår uppgift att hela tiden tala om mörkret vi ser utan istället visa på en väg ut ur det.

Jag tror på riktigt att vi måste öppna våra sinnen, kliva ner från vårt träd och bjuda hem Jesus och möta honom på riktigt. Kanske måste vi våga släppa taget om det vi håller fast vid och ge av vårt överflöd, av den skatt vi funnit, till någon som verkligen behöver hjälp? Kanske måste vi inse att vi ska släppa in Jesus i våra hjärtan så att våra ord i samhällsdebatten blir kryddade av hans kärleksbudskap? Om vi handla så tror jag att det blir ringar på vattnet, konsekvenser av vår tro. Där det märks på hela människan att det är något nytt på gång. Kanske, kanske leder detta till att vi plötsligt hör en ny sång ute i samhället, en ton av att endast kärleken segrar över ondska och hat.

Vi ska inte vara naiva och barnsliga i vår tro. Jesus budskap om kärlek är en maktfaktor i samhällsdebatten som vi måste ta på allvar. Tron på Gud är något som kan förvandla hårda hjärtan på riktigt. Vågar vi kasta oss ut och tro att tron på Gud är på riktigt eller finns vår tro bara i kyrkliga sammanhang lite på sidan om samhället? Vågar vi släppa in Gud i våra tankar, ord och handlingar?