Vaksamhet och väntan

Evangelium

Lukasevangeliet kapitel 12, vers 35-40

Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande.
Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten.
Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem.
Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare — saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda.
Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset.
Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

När vi minst anar det då kommer Människosonen. Men vi kanske varken ser eller hör honom på grund av allt brus vi har i våra huvuden. Vi måste börja kontrollera våra tankar. För om vi öppnar upp våra tankar för oroligheter, omöjligheter, problem så kanske det inte finns plats för det goda och kärleksfulla Människosonen vill ge oss då han kommer. Tankar har en otrolig kraft för som vi tänker lever vi. Det vi väljer att fylla våra takar med blir vår livsstil och vår personlighet. Vi kan inte förhindra tankar från att komma och gå, men vi kan förhindra många av våra destruktiva och negativa tankar från att bygga bo i våra huvuden. Detta är viktigt på riktigt för många av våra problem i vårt sökande efter efter det goda, efter Gud, är ett tecken på vad vi tillåtit oss själva att fylla våra tankar med. Gud talar ständigt och jämt till oss men för att höra det måste vi bara lära oss att rensa våra tankar från alla våra mörka tankar och ge plats för det Gud vill säga. Ibland är det faktiskt vi själva som bygger de största murarna inom oss och förhindra på så sätt Guds verk i våra liv. En mening har följt hela mänskligheten och som har skapat många problem i vårt sökande är ”Har verkligen Gud sagt så ”? Där har vi början till vårt tvivel. Hörde jag verkligen rätt? Förstod jag det som sades? Tolkade jag verkligen bibeltexten rätt? På så sätt planteras tvivel i våra tankar och det är så bruset inom oss föds. I dag tar jag dig med in i mina funderingar gällande vaksamhet och väntan. Nu reflekterar vi tillsammans.

Vaksamhet och väntan. Känner vi rädsla inför tanken att Människosonen kommer då tror jag att vi tänker fel. När vår herre Jesus Kristus kommer till oss ska vi inte vara rädda, men redo att lyssna och handla. Den vi ska vara rädda för är tjuven som det talas om i texten. Vi kan se tjuven i alla möjliga sammanhang. Men jag tror att i denna reflektion kommer jag att fundera om inte tjuven finns närmare oss än vad vi kanske anar. Jag tror vi finner tjuven som distraktion vilket gör att uppmärksamheten riktas bort från något som är menat att vi ska fokusera på, antingen genom externa faktorer som oväsen eller interna tankar i samtal, diskussioner, vardagens problem, ekonomi, planering m.m. Ja i saker som får oss att tappa fokus från att lyssna till det goda som Gud hela tiden talar om och vill visa oss. Tjuven som vill stjäla det goda från oss finns i vår närhet och påverkar oss i vårt inre så vi blir både lomhörda och skumögda. Så vaksamhet och väntan är något som ställer in skärpan och får oss att söka Guds godhet trots allt och alla som försöker stjäla vår uppmärksamhet.

Kanske ska vår bön vara ”Gud lär mig tänka som dig. Amen”. Jag tror att denna lilla bön gör något med oss. Jag tror att det är som ett träningspass, till att börja med varken ser eller känner vi något men undan för undan sker det en förändring där under ytan i vårt inre. Jag tror att Guds sätt att möta oss är som ett frö som planteras i jorden. Sakta, sakta växer våra sinnen till så att vi till sist inser att Gud hela tiden finns med och vill lära oss att tänka rätt så vi finner det vi söker, eller om man så vill, att vi frimodigt vågar öppna porten då Människosonen kommer.

Jag tror att sökandet efter Gud och guds vilja handlar om förtroende och tillit. Tro på att Guds händer kan bryta negativa och destruktiva tankar och handlingar. Tro på att Gud vill rensa upp i våra tankar så att vi undan för undan ser hur Gud alltid är med oss. Ett livslångt lärande där varje ålder är en viktig pusselbit till förståelse. Med åren inser man vikten av vaksamhet och väntan och förstår mer och mer att Gud kommer vid rätt tid.

Men ibland känns det så tomt och tyst i huvudet. Det är som att Gud inte lyssnar hur noggrann man än är gällande bön och bibelläsning i gudstjänst och engagemang. Kanske är det just i hopplösheten Gud verkligen kan nå oss? Den tid då vi inte längre har något eget utan helt måste förlita oss på Gud. När allt vi har är två tomma händer kommer Människosonen och blir vår tjänare och vi får sitta vid hans bord. I vår nöd är vi inte dåliga utan behövande av Gud, och han finns där när vi tillslut är redo att öppna dörren för honom, då vi vågar lita på Guds löften då han säger – Jag är med er alla dagar.

Vaksamhet och väntan är kanske inte att bara fundera över hur mycket vi kan, nej jag tror att det handlar om hur mycket vi litar på Gud då vi varken kan eller orkar i egen kraft. Att på riktigt och i ärlighet gråta inför Gud och berätta för honom hur vi egentligen mår är inte att blotta vår svaghet, okunskap och litenhet, det är att ta bönen till Gud på allvar. Att naken och tomhänt stå inför Gud och våga säga ”jag litar på dig för jag har inte någon annan att gå till för att hämta kraft” är stort. Vaksamhet och väntan behövs de där hemska dagarna och i de tårfyllda nätterna. Att lita på Gud är även vaksamhet och väntan i lyssnandet efter Guds tröst.

Vaksamhet och väntan är kanske att till sist inse att Gud älskar oss och vill möta oss med kärlek oavsett vem vi är eller hur vi mår eller hur vi har levt eller lever våra liv. Vid korset finns det plats för alla. Det är Gud som i sin nådefulla kärlek är vaksam och väntande. Ja det är helt fantastiskt vilken Gud vi har för han väntar tålmodigt på oss tills vi känner oss redo att öppna upp oss och släppa in honom i våra liv.

”Tack Gud för att du söker upp oss där vi är i våra liv. När du knackar på vår dörr får vi spontant brista ut i ett halleluja, äntligen är Människosonen här! Amen”.