Har någon av oss sett Guds ansikte? Vi talar ofta om den treeniga Guden. Vi försöker beskriva i ord hur Gud är och hur han möter oss med kärlek detta till trots att vi aldrig någonsin sett Gud med våra ögon. Att se Guds ansikte med våra ögon är något vi aldrig får göra här på jorden, nej jag tror att det är en hemlighet som tillhör det himmelska, men trots det så är vi ivriga att beskriva hur Gud är. Guds karaktärsdrag är något vi tycker oss känna till, men hur kan det vara så? Jag menar när mitt förstånd säger mig att man inte ska tro på något jag inte kan se med ögonen. Så hur kan man tro på något som man varken kan se eller ta på?
Kanske är det så att det gäller att skilja på tankar och känslor i min relation med Gud? Min hjärna säger en sak men mitt hjärta talat till mig med en helt annan röst. Är det så att vi möter och tar emot Gud i våra hjärtan? När vår hjärna säger – nej det är ologiskt, så finns det en röst i mitt hjärta som säger – ja jag tror på Gud.
Tron på Gud bygger kanske på hjärtats tankar och inte på vad vi ser med våra ögon? Vi kan se och begrunda länge och väl utan att förstå vad vi ser, men i vårt hjärta känner vi hur kärleken från Gud strömma emot oss. En blick kan omfamna och bygga upp men också riva ner och förstöra. Jag tycker mig kunna se en kamp mellan hjärna och hjärta i vårt inre.
Kanske måste vi träna oss på att i vårt inre låta ögon och hjärta mötas? Om vi börjar träna oss i att se på vår omgivning och dem vi möter med ögon som är kopplade till hjärtat så ser vi snart även Gud med nya ögon. Vår bön bör alltid vara ” Skapa i mig, Herre min Gud, ett rent hjärta”. Ett rent hjärta är ett hjärta från vilket kärleken flödar. Ett rent hjärta städar vår kropp och skyddar oss från egoistiska, själviska, mörka och iskalla beräknade tankar som vi alla har inom oss.
De renhjärtade ska se Gud är något Jesus Kristus undervisade oss om. De renhjärtade, det är en central tanke inom kristendomen att ingen människa kan se Guds ansikte och leva, vilket bland annat beskrivs när Gud talar till Mose i Andra Moseboken (2 Mos 33:20). Att ”se Guds ansikte” refererar ofta till Guds fulla, direkta närvaro och härlighet, något som är för stort för mänskliga sinnen i vår nuvarande existens. Att se Guds ansikte med våra ögon tror jag tillhör det himmelska.
Att se Guds ansikte är kanske att se på skapelsen med Guds ögon och förstå att vi , du och jag, är älskade av skaparen. Att se Gud är att förstå att Gud möter oss när vi öppnar våra hjärtan för honom. Då vi öppnar våra hjärtan så öppnas även en himmelsk dimension så vi ser Guds ansikte och hör hans röst.
Att börja tacka Gud och med tacksamhet komma inför honom i bön är nyckeln till förändring. En förändring som bryter oss loss från oss själva för att börja söka Guds kärlek och skönhet. Ögonen öppnas mot en ny horisont då vi viskar ord av tacksamhet till Gud. Ord som, tack Gud för att du är god mot mig. Tack Gud för att du öppnar mina ögon. Tack Gud för att du möter mig med kärlek. Tack för att du älskar mig.
I denna strävan efter ett rent hjärta är tacksamheten något som bryter ner själviskheten och bygger upp medmänskligheten i våra hjärtan. Det är omöjligt att vara tacksam och olycklig samtidigt. Guds glädje fyller oss med tacksamhet för att vi har fått något väldigt fint av honom, då vi förstår att Gud är vår välgörare och inte vår domare.
Jag tror vi ständigt måste be till Gud om andlig urskillning. Detta handlar om att förena förnuft och intuition, att använda både våra yttre observationer och vår inre, andliga urskiljning för att navigera i livet och våra relationer med både människor och Gud.
Kommentera det här inlägget