Jag har funderat på detta med att höra Guds röst. Mina förväntningar då jag försöker lyssna är att Gud ska tala till mig med en hög och mäktig röst. Men jag har många gånger fått vika mig för det faktum att mina förväntningar istället har gjort mig döv. Jag har förväntat mig att Gud ska tala genom allt brus och oväsen som jag ständigt omger mig med. Alla problem, all orolighet, alla bekymmer, ja allt som jag lyssnat till har jag låtit dundrat högre än Guds röst. Det jag hela tiden måste lära mig är att först försöka dämpa det brus och de oljud som ständig finns runt mig och i mitt inre. Allt detta brus och alla dessa oljud är en del av livet och kommer alltid att finnas där, men när jag vill höra Guds röst måste jag först ta mig tid att varva ner, att andas några sekunder för att skapa ett lugn i mitt inre. Jag måste skapa en plats där Gud och jag kan mötas. Gud talar till mig när, som vi säger, min själ är öppen och villig att lyssna. Gud förväntar sig inte att mitt liv ska vara perfekt för att han ska tala till mig. Nej för att komma inför Gud behöver jag inte vänta tills jag känner mig perfekt och felfri. Gud väntar i sin godhet tålmodigt tills jag är villig att ta emot det han vill ge mig och det oavsett vart jag befinner mig i livet. Då mitt försvar mot Gud ligger nere kommer Gud och talar till mig på ett sätt som jag förstår.
Jag arbetar hela tiden med att försöka förstå det att höra Guds röst inte är produktivitet, vad jag kan och vad jag förmår, nej att höra Guds röst är att flytta fokuset från mig och jag till att bli ett mottagande av det Gud i sin nåd vill ge mig. Jag inser att det inte är hur mycket jag gör utan det handlar hela tiden om hur öppen jag är för Gud och det han gör och vill göra. Det hänger mer på hur ärlig jag är när jag söker Guds röst i bön och bibelläsning. Gud vill inte ha min polerade yta utan min inre ärlighet. Den ärligheten kanske inte är så vacker för den är sönderstressad, orolig, otålig och full av brus och distraktioner. Men hur jag än mår är det ärlighet Gud vill ha. Det är i den ärligheten när jag egentligen inte vet vad jag vill ha vi kan mötas Gud och jag. Det är då jag förstår att jag är helt beroende av Gud i mitt sökande efter Guds röst.
Jag fundera även vad som är mina tankar och önskningar och vad som verkligen är Guds röst i det jag tror mig höra. Det är en fråga som inte är helt lätt för mig men jag tror det har att göra med de långa linjerna. Mitt tänkande fladdrar ofta hit och dit medan Guds plan alltid är fast och har ett syfte. Jag ser inte hela Guds plan men steg för steg så öppnar Gud dörrar som leder in i nästa fas. Det jag gör är att jag otåligt försöker springa än hit och än dit och på ett orationellt sätt försöker tvinga fram Guds mening med mitt liv. Jag försöker pressa ur Gud mer än det han för stunden vill visa mig. Men Guds ord kommer ofta tillbaka om och om igen och för mig in i hans plan med mitt liv. Det sker i vilandet och i tilliten att jag får lägga allt i Guds hand. När jag väljer att slå ner på takten och låta Gud tala genom att visa mig nästa steg i hans plan med mig och mitt liv. Gud irrar inte runt och hittar på saker i stunden som jag kanske gör, nej Gud har en plan och i den planen finns kärlek och godhet. Och kärleken är en nyckel då det gäller att skilja mina tankar från Guds tankar. Jag lär mig hela tiden att lyssnandet efter Guds röst är en relation med Gud. I relationer mellan oss människor hör vi mycket som inte sägs och så är det med att höra Guds röst, jag måste leva i en nära relation med Gud för att förstå hur han talar till mig. Jag tror att jag måste vilja höra Guds röst för att höra den. Jag förstår att jag måste välja att söka Gud med kärlek och förståelse för det är i den andan som Gud söker mig.
Då jag väljer att se relationen med Gud som en kärleksrelation i tillit förvandlas min tro från att vara abstrakt till att bli konkret. Hoppet om Gud speglar sig i allt jag gör. Allt jag gör skapar ringar på vattnet som påverkar familjemedlemmar, grannar, vänner, arbetskamrater ja hela mitt umgänge. När jag söker efter en kärleksfull Gud förändras mitt sätt att se på min omgivning. Där i mitt sökande öppnas mina ögon och öron och jag förstår att Gud finns här mitt i min vardag. Jag förstår även att Gud finns med mig alla dagar och att höra hans röst egentligen inte är så svårt för Gud talar ständigt i mitt inre. När jag bestämt mig för att lyssna hör jag Guds röst och den bryter genom allt som vill störa den. Men det handlar om min vilja att låta Gud göra sin röst hörd för Gud tvingar sig inte på någon. Guds röst är en viskning som ryter som ett lejon in i mitt liv.
Det jag måste lära mig är att jag ska bygga Guds rike inte mitt. Att börja dagen med att tänka goda tankar. Att börja dagen med en tacksägelsebön i vetskapen att Gud har gett mig den kommande dagen vad som än komma skall. Att jag är jag och att Gud har en plan med mitt liv och att Gud talar till mig på ett sätt som är unikt för mig med ord som jag förstår. När tankar kommer om min ofullkomlighet låta Gud tala om för mig att genom Jesus Kristus är jag perfekt i Guds ögon. Jag är utvald och älskad av Gud och det ska jag vara tacksam för. Jag vill ju att Gud ska lyssna till mina ord då jag ber och då ska väl jag vilja lyssna till det Gud vill säga till mig.
Jag avslutar denna reflektion med 1 Thessalonikerbrevet 5:16-18. Lyssna för visst hör du Guds röst när du läser.
”Gläd er alltid, be oavbrutet, tacka i alla situationer, för det är Guds vilja för er i Kristus Jesus.”
Kommentera det här inlägget