Jag tror att vi alla söker efter något att tro på. Något som känns tryggt, invant ja en trygg plats där vi kan leva och tycka och tänka de tankar vi vill. Men när det oväntade händer och det säkra och invanda vi försökt klamra oss fast vid plötslig ger vika och tappar sitt värde och glans får vi panik. Då vi befinner oss i detta panikartade tillstånd är det lätt att vi bara greppar efter vad som helst som kommer i vår väg bara för att få det lugnt. Att i något som kan kännas som en ocean av oro försöka finna en ö som man kan kravla sig i land på. Men när man väl kommit till sans igen upptäcker man att den ö man sökt sig till inte gav det skydd man så gärna önskade finna och så måste man ut på orons ocean igen.
Livet kanske är en ständig kamp och ett sökande efter en lugn hamn att lägga till vid? Visst vill vi alla finna den ö i folkhavet där det finns en flock i vilken vi kan hitta vår plats. Vi kämpar och letar i egen kraft med varierande resultat. Men kanske kämpar vi i onödan? Jag tror att det finns någon att tro på och att denne någon tror mer på oss än vi tror på honom. Denne någon står ju där mitt bland vågorna som ryter på orons ocean och säger – Kom, låt mig leda dig genom stormen och det brusande havet. Inte göra din väg spikrak och lätt men om du vill kommer jag att finnas vid din sida och ledsaga dig genom det jobbiga. Så, ge inte upp det finns en mörklagd hamn. Du ser den inte nu, men färdas dit.
Ibland funderar jag på hur det är med våran tro. Den kanske fladdrar hit och dit och ena dagen har man tro nog att gå på vatten eller göra vatten till vin. Andra dagar är trons låga ett litet fladdrande ljus mitt i stormen. Jag tror att vi alla någon gång kämpar med tron. Ibland tycker jag att vi gör Gud så liten att vi tror att vi måste gör oss större än Gud. Då när vi inte tror att Gud är allsmäktig och stor tror vi oss kunna kämpa ner allt som kommer i vår väg i egen kraft. Vi kämpar åt Gud och inte med Gud för det är så vi tror att vi måste göra. Vi är en Guds soldat utan uppkoppling till ledningscentralen, så att säga. Vi kämpar och agiterar, vi studerar och förkovrar oss, vi styr och ställer, vi kämpar i bön och bibelläsning för att uppnå resultat men allt sker helt i egen kraft. Det är lätt att vi luras att titta efter resultat och glömmer att det är Gud vi söker och vill finna.
Men Gud arbetar inte så. Efter en mörk natt kommer alltid en underbar morgon där vi ser hur mörkret får ge vika för ljuset. Det är så Gud vill ha det. Vi kan inte alltid se det som Gud gör men Gud finns där oavsett om vi ser det eller inte. Tro är att vara på väg mot ett mål vi redan nått för i Kristus har Gud kommit till oss för att stanna. Gud har kommit till oss? Men är det inte vi som ska komma till honom?
Jag tänker lite så här, när vi söker och försöker gripa tag i tron, när vi försöker finna Gud har det redan skett. Genom Kristus är himmelriket redan här, men det är du och jag som måste göra detta begripligt för oss själva genom att vi vill gripa tag om tron och Gud och göra detta till något personligt, göra tron och Gud till ”min”. Men Gud har ju redan funnit oss det är ju därför vi dras mot honom. Vi dras mot Gud för att det är Gud som dra oss mot honom. Du och jag har inte valt Gud utan det är Gud som i sin kärlek och nåd har valt oss. Gud har valt dig och mig, visst blev kampen vi kämpar gällande om vi tror eller inte väldigt försvagad nu då vi förstår att Gud tror på oss och är ständigt närvarande i våra liv. Ja Gud är ju livgivaren och utan honom kan inget finnas till, så Gud finns ständig närvarande i allt och alla. Om vi kallar oss troende eller inte spelar ingen roll då det gäller Guds existens. Gud finns oavsett vad vi tror och tycker. Han är alfa och omega det betyder att Gud är början och slutet, alltings upphov och fullbordan.
Vetskapen om att Gud redan har funnit oss gör något med vårt förhållningssätt gentemot tron. Från att vara en kamp som många gånger utkämpats utan resultat till att bli en tro att jag redan vilar i Guds famn. Vi behöver inte kämpa för att finna Gud vi är ju redan hos homon. Det gör något med vår kontakt med Gud. Bönen förvandlas från att vara en kamp till att bli ett samtal. Bönen förvandlas från ritualer och fraser till att bli på riktigt.
Bön är något som kan vara svårt. Tankarna fladdrar hit och dit och bönen (och även bibelläsningen) kanske inte är så lätt att koncentrera sig på. Men hur vi än är med våra böner eller vår läsning kan vi även här finna ro i att Gud finns hos oss oavsett vad vi känner eller tycker. Vi kan helt enkelt finna vila hos Gud för han förstår oss. Gud släpper inte greppet om oss bara för att vi är lite okoncentrerad, disträ och frånvarande.
Så låt inte lögnerna, vare sig de kommer från dig själv eller någon annan, få slå rot i dig och hålla dig fången. Du är älskad, du är välsignad, du är utvald, du är kallad av Gud. Du kan vila att Gud kämpar för dig, Gud finns hos dig just nu. Vila i den kännedomen.
Kommentera det här inlägget