Att gå från död till liv.

Ett vägval, att gå in där andra går ut.

Vägen till korset kan vara en svår väg. Att välja en annan väg, en svårare väg än den allmänt accepterade, populära eller kanske den mest logiska vägen. Men om man lever ett liv där man är helt omedveten om varför man lever kanske man ska tänka ett varv till. Om bagateller är det som fyller ens liv och man väljer att blunda för det väsentliga är det kanske dags att välja en annan väg.

Att gå för att komma hem.

Det finns något befriande i att välja att bryta upp från gamla vanor för att hitta något nytt. Man vaknar liksom upp och blir mer fokuserad, mer medveten, mer närvarande. Man skulle kunna säga att man hittar hem till sig själv. Då man börjar skala bort det som inte är värdeskapande i ens liv går man från död till liv helt enkelt.

Res dig upp.

Att leva för dagen och försöka leva livet utan sorg kan ses som ett liv fritt från problem, men är det inte att lura sig själv? Att bara sopa allt som känns jobbig och obehagligt under mattan ger ingen verklig trygghet. Att inte ta itu med livet är att förspilla viktig och dyrbar tid. Livet är kort, för kort för att slarvas bort. Att städa och få ordning och reda i ens liv är att resa sig upp. Att se livet man fått som något viktigt är att gå från död till liv.

Självupptagenhet.

Att leva ett liv som fånge i ett fängelse av sin egen instängdhet är även det ett hinder i sökandet efter frihet. Att bara se sig själv är att trassla in sig i sina egna tankar och idéer. Trasslet blir till ett nät som binder fast en i sig själv. Själviskhet och självupptagenhet är att låta egoismen sätta agendan i hur livet ska levas tillsammans med andra. Att bryta sin egen instängdhet och göra sig fri är att finna ljuset. Att gå från att bara vara fixerad vid sig själv och istället göra något för någon annan är att gå från död till liv.