Att växa i tro är att leva i verkligheten. Att börja se Gud i vardagen är som att plantera ett frö i mitt inre. Ett frö av tro, förundran och tacksamhet. Ett frö som växer upp och blir till ett träd där mina tankar, erfarenheter, planer och idéer kan få bygga bo. Att växa i tro är att stiga in i sitt liv och ta det på allvar. Att växa i tro är som att dansa med Gud. Där i dansen låter jag Gud föra mig över livets dansgolv utan att fråga vart dansen för mig. Att växa i tro är att känna mig trygg tillsammans med Gud även om jag ibland snubblar i dansen. Nu går dansen in i en fas där mina reflektioner får bli till frön som gror i ditt inre. Nu bjuds det upp till dans, får jag lov?
Att växa i tro kan ibland förknippas med stora andliga upplevelser. Något nytt, stort och omvälvande, ja något livsavgörande måste ske. Och det är sant att ett möte med Gud alltid blir en upplevelse där verkligheten förvandlas. Det är stort om mötet med Gud blir stort. Men jag tänker, att växa i tro är som att låta Gud placera sina gudomliga glasögon framför mina ögon. Dessa guds glasögon gör att jag ser Gud i vardagen. Gud finns ju överallt i allt och alla men jag måste be Gud om öppnade ögon. Gud finns ju där i verkligheten och det är bara där i min egen veklighet Gud kan möta mig. För att jag ska växa i tro måste jag inse att Gud är verklig och verksam i verkligheten.
Att se Gud som någon fantasi eller som en idé, något oklart och ouppnåeligt gör min syn på Gud grumlig. Gud förvandlas till en teori som kan liknas vid att betrakta ett konstverk där varje penseldrag måste tolkas. En tavla kan vara underbar men det är alltid upp till den som betraktar den hur dess budskap, tavlans berättelse ska tolkas.
Att se och möta Gud kan för vissa liknas vid att stå bredvid och betrakta och tolka honom. Gud blir inte på riktigt utan mer som en teori och en fantastisk fantasi, en idé hur livet ska levas för att jag ska bli god i mig själv på egen hand. Gud blir inte den Gud som möter mig i min vardag utan förvandlas till något flummig ideal som jag hela tiden måste kämpa mig fram till. Att växa i tro blir då en kamp att finna den Gud jag själv måste skapa. Men det är inte att växa i tro. Att växa i tro är att förstå att det är Gud som möter mig just där jag befinner mig. Gud finns hela tiden med i min livsdans. Gud är den som för och jag får bara slappna av och låta mig ledas i dansens virvlar. Att låta Gud möta mig i min veklighet, i min vardag, är att växa i tro.
Gud möter mig i min vardag. När jag förstår att det är där i verkligheten där Gud har placerat mig jag ska finnas och leva växer jag i tro. Att inse att jag är viktig och att att mitt liv är viktigt på riktigt då växer jag i tro. Då jag försöker härma andra eller efterlikna någon då lever jag inte i min verklighet. Då blir mitt liv lögn och växtkraften försvinner. Då jag inte tycker att mitt liv duger utan vill vara någon annan än den Gud vill att jag ska vara slutar jag att växa i tro och förvandlas till en diffus kopia. Jag blir oskarp, suddig, konturlös och obestämd.
Om jag tittar på de människor som lämnat sina avtryck i historien så är det människor som valt följa att sin inre röst. Dessa människor har valt att inte bli en kopia av någon annan utan följt sin egen övertygelse. Många gånger tror jag att Gud har lagt ner deras unika gåvor i deras liv. De såg verkligheten och valde att leva i den. Deras liv blev inte en teori eller en idé utan de tog livet på allvar och växte i tro.
När jag förstår att jag är värdefull. Att jag är viktig här och nu. Att jag är viktig för den jag är och i den verklighet jag lever i växer jag i tro. Men jag, och det kan jag även säga till dig, är bara en enkel människa. Jag måste lära mig att vara ärlig. Jag kommer att vingla och det är inget som kräver att jag ska ta alla steg på en gång. Jag måste lära mig att växa i tro det är just att växa i tro. Jag måste be Gud om att han tar ifrån mig mina illusioner att jag kan växa i tro på egen hand utan Gud. Mitt ego och min egoism måste bli mindre så att Gud blir större i mitt liv. Det är att växa i tro.
Kommentera det här inlägget