Mycket verkar gå åt pipsvängen just nu … extremväder med torka alternativt översvämningar och väldigt väldigt varmt, ett krig som på olika sätt påverkar oss alla (fler flyktingar, högre elpriser, högre pris på bränsle, matpriser, räntor upp osv), djurarter dör ut, skogar/områden brinner (t o m surströmmingen är hotad).
Är det naturens och skapelsen sätt att säga ifrån? Men tar någon detta på allvar? Berör det verkligen mig? Kan jag ens påverka denna utveckling? Det är lätt att känna maktlöshet, hamna i känslor av missmod.
Vi ska gemensamt förvalta vår skapelse, den enda skapelsen vi har och lever i. Men vi förbrukar i allt snabbare takt så att våra gemensamma resurser är på väg att ta slut. Hur ska det se ut för våra barn och barnbarn? Har jag och du nåt ansvar?
Det är lätt att hamna i missmodet och känslan av maktlöshet, att det inte räcker det jag kan bidra med. Men det är ju just det som det gör.
Under temat Diakonifokus ska vi lyfta ”Livsmod” och hur det kan se ut på olika sätt.
För mig handlar livsmod om att också känna att jag är med och bidrar, så gott jag kan, så att vi hanterar det skapade som det gemensamma. Skapelsen som ska förvaltas inte bara förbrukas.
Varje steg i rätt riktning gör skillnad, även om du just nu inte ser det. Det är ett långsiktigt arbete och ingen kvickfix som nån annan ska göra. Det jag handlar idag, hur jag reser idag, det jag prioriterar idag – det påverkar hur det ser ut imorgon.
Vi har i Sverige en hög standard idag så tänk om vi också kunde bestämma oss för att det är tillräckligt bra. Jag har det tillräckligt bra och kan förmodligen också sänka min standard utan att må särskilt dåligt av det. Men man vinner nog inga val på att meddela att vi ska sänka vår standard, att vi ska vara mer varsamma om skapelsen och förvalta, tänka mer på helheten än enbart min egen individuella vinning och höjd standard. Eller vad tror du?
Vi var några diakoner som besökte valstugorna nu inför valet och ställde fyra frågor som berör områden där vi inom det diakonala arbetet ser brister. Fattigdom, Integration, Psykisk ohälsa, Miljö/skapelsen.
När det gällde frågor omkring miljö och hur vi ska förvalta snarare än förbruka fanns det inte så många som tydligt kunde svara på det.
Från en företrädare hörde vi följande: ”Det finns förhoppningsvis förslag på hur vi kan lösa det”.
Det var svaret vi fick på hur man tänker sig lösa klimatfrågan. Alltså helst nån annan… gärna långt bort …
Varje steg som jag tar och varje steg du tar, för att medvetet förvalta vår gemensamma skapelse snarare än enbart förbruka, gör skillnad i längden.
Det är livsmod det!
Ninni Smedberg, diakon och diakonistrateg i Malmö pastorat
Kommentera det här inlägget