Det är verkligen en konst det här att kommunicera! Alla som skrivit ett brev, mejlat, sms:at eller haft ett personligt samtal på telefon eller ansikte mot ansikte har upplevt att ibland når man verkligen inte fram. Tanken kan vara hur tydlig som helst i mitt huvud och sedan när jag ska delge den till någon annan så fattar personen min tanke precis upp och ner.
”Vad trevligt” kan jag kommentera något min bekant berättar utan att ha riktigt förstått vad det handlade om. Jag ser sedan hur kompisen blir misstänksam och inser att jag inte är engagerad och bara kommer med en standardkommentar. Varpå jag naturligtvis tillägger ”… jag menar, jag tycker att det är verkligen roligt att det blev så!!!” Och jag ser hur kompisen blir ännu mer skeptisk. Trenden är satt, jag är inte ärlig och vad jag än säger så snärjer jag in mig mer i den roll som jag blivit placerad i. Oavsett om jag egentligen tyckte den där grejen var jättetrevlig när jag till slut lyssnade.
Man lär sig…
Kursen handlade om kommunikation. Jag har nu jobbat med kommunikation i fem år nu, utan att ha gått ”utbildningen” och tyckte att det var dags att lära mig mera om kommunikationsteorier.
Jag vet nu hur man gör en kommunikationsplan från analys, genom strategi och genomförande till utvärdering. Det kändes rätt så enkelt och jag upplevde många delar som självklara. Men ändå handlade det om ny kunskap. Delvis gav auktoriteten från erfarna kommunikatörer en viktig bekräftelse av sånt jag tidigare provat mig fram med. Men framför allt var det perspektivet jag fick när alla de olika pusselbitarna lades ihop och skapade en helt ny bild.
Och inte var det heller dumt att strax efter kunde jag föra den nyvunna kunskapen vidare. Jag berättade kursens tre dagar långa innehåll för min fru samma dag som jag kom hem, full av entusiasm. Ett par veckor senare satt jag på hennes jobb och talade inför hennes kollegor om hur de kunde tänka inför lanseringen av sin nya grej.
Detta säger jag till dig
Varför jag berättar om detta är för att det angår alla. Alla kommunicerar vi! Till och med tystnaden och det förtegna ”no comments” kommunicerar en hel del.
I min planerade kommunikation går jag inte ut och basunerar över hela världen vad jag vill säga. En del av kommunikationsteorin talar om att ju fler jag talar till samtidigt, desto färre når jag. Det personliga mötet där man lyssnar in är nästan alltid att föredra. Då kan jag prata med en person i taget och lyssna in hennes synpunkter och önskemål. Först då blir det riktig kommunikation, ett samtal.

Lämna ett svar