Nu pågår det samiska kyrkodagar i Mo i Rana. Det är en samling med seminarier, gudstjänster, worshops, kulturevenemang och marknad. Idag besökte jag två seminarier, det första på tema samer-kyrka och det andra på tema försoning.

Öppningsgudstjänst på samiska kyrkodagar

Den samiska kulturen är präglad av en andlighet med stark koppling till naturen, naturreligion. Därför är det många som inte kopplar det samiska till kyrkan och kristendomen. Men kyrkan är viktig i det samiska sammanhanget, på fler och komplicerade sätt. Kyrkans mission bland samer har lett till många positiva relationer mellan samer och kyrkan idag. Men betydligt viktigare att lyfta fram är kunskapen om kyrkan som långt in på 1900-talet starkt bidrog till att beröva samer sin kulturella bakgrund, språket och naturandligheten.

Detta var bakgrunden till huvudseminaret på kyrkodagarna med Ole Henrik Magga, samisk språkforskare och politiker, Sofe Petersen, biskop på Grönland och inuit och arrangören Tore Johnsen, generalsekreterare för det norska samiska kyrkorådet.

Seminariet handlade huvudsakligen om miljö och klimathot som påverkar de arktiska urfolken i stor grad, men sedan kom diskussionen att handla om samer och kyrkan.

Magga uppmanade kyrkan att akta sig för att kränka människor. Men han hade en oväntad vinkling på den uppmaningen. Kyrkan har lärt samerna att t.ex. jojken inte är något som platsar inom kristendomen. Nu uppmanar man istället till jojk i kyrkan. Då förekommer det att de som tog till sig den tidigare uppmaningen känner stor olust över jojken. Alltså de samer som blev övertygade om att jojken var något fel, blir idag kränkta av att jojken flyttar in i kyrkan.

Magga undrade också hur långt kyrkan egentligen kan gå för att tillmötesgå den naturreligiösa ådran i hans egets folks, samernas, kultur och ändå förbli kristen.

Svara gjorde hans samtalspartner på scenen, biskop Sofie: Kristus måste ändå alltid vara i centrum. Det handlar om att ständigt omtolka sitt budskap och vara öppen för andra sätt att formulera kristendomens centrala budskap.

Biskop Sofie Petersen, Grönland och Ole Henrik Magga, samisk språkforskare och politiker, Norge

Att läka minnen

En annan av dagens talare var den anglikanska prästen Michael Lapsley. Hans gripande berättelse om sin kamp mot apartheid i Sydafrika, som bland annat ledde till att en brevbomb berövade honom båda händer, ett öga och trumhinnor, lämnade ingen oberörd.

Lapsleys budskap var ändå att inte stanna kvar på överlevarstadiet. Han hade varit offer för apartheid-krafterna men överlevt vålddåd. Men der var viktigt att ta sig vidare därifrån. Han blev en segrare genom att övervinna de dehumaniserande krafterna med sina kvarvarande vapen.

– De tog mina händer, som ändå inte bar vapen. Men tungan lämnade de kvar, det verkliga vapnet, sa Lapsley lugnt.

Rev. Michael Lapsley, Sydafrika (t.v.) och Rolf Steffensson, Norge

Seminariet som Lapsley medverkade i handlade om försoning. Men han föredrar att tala om att läka minnen, eftersom det i själva verket är detta det hela handlar om. Att läka minnen, sa han, är något man måste jobba med aktivt. Att tiden läker alla sår, höll han inte med om.

Läkningsprocessen som han arbetar med går ut på att man träffas i mindre grupper och får tala om saken, båda parter. Båda sidor har alltid sina sår, ärr och skam som det är viktigt att uttala och börja bearbeta. Endast då kommer man vidare.