Gruvliga hot mot samisk kultur

Jag har varit på roadtrip i norra Sápmni nu några dagar nu och träffat så kunniga och intressanta personer och lärt mig en hel del. Jag sitter och lyssnar på samtalen mellan de gäster från Brasilien som jag är värd för som jobbar och lever urfolksfrågor (två av dem är själva amerindianer).

I fredags besökte vi Sametingets huvudkontor i Kiruna och fick lära oss om Sametingets organisation. En kort historik över samers rättsliga status i Sverige gav oss sedan ett nödvändigt sammanhang för att förstå dagens förhållanden. Verkligen lysande dragningar av Sametingets informatör, Marie och väldigt glädjande att även presidiets ordförande Stefan Mikaelsson kunde vara med och ge ytterligare insikter in i hur det är att vara ett folkvald i ett organ som lyder under ett departement. Många bitar föll på plats för våra brasilianska gäster som kämpar för att förstå lagstiftningen och urfolksorgan i Sverige.

De kunde observera att urfolkens rättsliga status är något starkare i Brasilien (i synnerhet eftersom de har ratificerat den viktiga ILO 169) även om det finns en hel del problem med implementeringen där.

För mig har det börjat utkristalliseras några punkter som våra samiska kontakter ständigt återkommer till. Visionen är att få respekt för samisk kultur, kunna utveckla den och bli respekterad för vem man är. Även om endast 10-15% av samer i Sverige försörjer sig på rennärring så är den så djupt integrerad i kulturen att den blir alla samers angelägenhet. Därför, när stora ingrepp i renbetesmarken föreslås så att t.ex. renarns vandringsleder blockeras, är det inte bara frågan om förlorad inkomst utan ett övergrepp på samisk kultur. Ungefär så enkelt, fast samtidigt så oändligt komplicerat att bekämpa.

Ett typexempel på ingreppen i renbetesmarken är gruvor. I fredags träffade vi därför också en av Sametingets folkvalda, Matti Berg, för att diskutera hans syn på hur urfolken påverkas av denna typ av ingrepp på urfolksmark. Matti har engagerat sig i gruvfrågorna både i Kiruna och andra ställen, frågorna hänger ju ihop i hela Sápmi.

Återigen var det många igenkännande nickar hos de brasilianska amerindianerna när Matti konstaterade att det självklart är pengarna som sätts framför urfolkens intresse. För i båda länder är man faktiskt skyldig att ha samråd med urfolken när det gäller ingrepp på deras mark. Som jag noterade ovan, förefaller det rättsliga läget för urfolken vara starkare i Brasilien. Fast med brasklappar i stil med ”urfolken har besämmanderätt över den mark som staten har erkännt som deras mark, och över vattnet på den…MEN… under marken är det staten som har all rätt.”

I Sverige är det lag på att man måste samråda med samer om ett ingrepp på deras mark planeras. Men efter samrådet är man ändå fri att gå emot deras intressen. Och gruvbolagens intressen är förstås att tjäna pengar. Och det blir inte mycket pengar om de avstår av hänsyn till urfolk.

Och vidare…

…till Jokkmokk via Gällivare och vintermarknaden, där vi åt kokosbollar (typically Swedish market pastry) och inspekterade samisk slöjd. Bilderna får tala för sig själva!