Jag fortsätter min dagbok om min roadtrip i Sápmi med urfolk från Brasilien. Nu har vi kommit till Jokkmokk. På dagens program var besök på museet Ájtte, träff med Lars-Anders Baer och körkonsert med Sámi Jienat.
Den som inte besökt Ájtte i Jokkmokk var något kvar!
Foto: Sigurdur Hafthorsson/IKON
Om du inte varit på Ájtte så har du något kvar! Ett riktigt professionellt, pedagogiskt och kul museum att besöka. För vår del innebar det mer kött på benen för kunskapen om den samiska historien och kulturen. Vi tog del av historia och tradition, från tidigt fram till nyss. Gamla trummor, dräkter, sägner och landets kraft och frukter. Vi avslutade med en upplyftande helikoptertur (virtuell) över Laponia, ett område i Sápmi som utsågs till världsarv av Unesco 1996.
Ett av många spännande föremål på muséet Ájtte. Foto: Sigurdur Hafthorsson/IKON
Goda intentioner eller rättslig status?
På Ájtte mötte vi sedan upp med Lars-Anders Baer. Han, visade det sig, är en person man bör lära känna om man vill veta mera om samer ur ett internationellt urfolksperspektiv. Han har varit styrelseordförande i Sametinget och suttit i FN:s permanenta råd för urfolksfrågor. Han var varit involverad i det mesta när det gäller urfolksfrågor i Sverige. Nu är han pensionerad och bedriver ”bara” lite renskötsel … och jobbar med förslag till nordisk samekonvention.
Här fick vi fördjupa våra diskussioner i urfolksrättigheter. Han noterade att Brasilien är en stormakt, också när det gäller urfolksfrågor. Deras ställningstagande påverkar andra – ett riktigt spännande samarbete som vi håller på och få till tänkte jag då!
Han kunde pedagogiskt bena ut begreppen, t.ex. FN:s urfolksdeklaration och ”ILO 169” som vi diskuterat under hela resan.
ILO 169 är en konvention om ursprungsfolk och stamfolk som antogs av Internationella Arbetsorganisationen ILO år 1989. Den handlar i princip på att urfolk ska omfattas av FN:s övriga rättighetsdeklartioner. Det är en stark rättslig konvention om den ratificeras av en stat. De allra flesta latinamerikanska staterna har ratificerat den, likaså Norge och Danmark. I Sverige har frågan om ratificering utretts i årtionden, men verkar inte vara på väg till någon slutfas. På Sametinget var man rätt desillusionerad och där verkade man inte ha några illusioner om att staten har någon avsikt att ratificera den utan begraver den i utredningar.
FN:s deklaration om urfolkens rättigheter är en resolution som antogs år 2007 av FN. Den syftar till att urfolken ska ha rättigheter både kollektivt och individuellt. Deklarationen är ändå att se som en viljeyttring, eller avsikt att röra sig i denna riktning. Den är inte bindande och är därför inget som tvingar en stat att agera för urfolkens rättigheter specifikt. Sverige röstade för deklarationen. Se här en FAQ på engelska om deklarationen.
Detta innebär att samernas status som urfolk är ganska svag idag, t.ex. när det kommer till rätten till mark. Idag är man t.ex. skyldig att samråda med samebyar vid ingrepp på renbetesmark, men man är inte skyldig till att beakta vad som framkommer vid samrådet.
Mineralpolitiken som staten driver är idag väldigt generös gentemot företagen som vill utvinna mineraler. Markägaren får ganska liten kompensation och samerna är i regel inte markägare så de går lottlösa, medan vandringsleder för renarna blockeras och gör det svårare och ofta omöjligt att bedriva rennäring.
Musik som kulturbärare
På konstert med Sámi jienat.
Foto: Sigurdur Hafthorsson/IKON
Dagen innan hade jag fått reda på att den samiska kören Sami Jienat skulle uppträda i Jokkmokk när vi var där. Självklart så begav vi oss dit och lyssnade. Körmedlemmarna kommer från Norge, Sverige och Finland och är bra exempel på det naturliga i att samer samarbetar över nationsgränserna.
Musiken rörde oss på djupet. Med vacker körklang och flera solister träffade kören våra urfolksgäster direkt i hjärtat. Det här var hemma! De förklarade för oss efteråt att hos dem minns man genom sång och dans. Där finns kulturen, historien, minnen bevarade. Det blev för dem höjdpunkten på resan. Tack Sámi Jienat!
Gruppbild efter trevliga möten urfolken emellan.
Foto: Sigurdur Hafthorsson/IKON
Lämna ett svar