Teologifestival på samefolkets dag

Jag deltog i inledningsgudstjänsten och efterföljande program i universitetsaulan igår. Ett tydligt stråk av samisk kultur fanns med under hela kvällen – ett sätt att uppmärksamma och fira samefolkets dag 6 februari. Och att uppmärksamma Svenska kyrkans samiska verksamhet och del i samiska angelägenheter både förr och nu.

 Mässa i Uppsala domkyrka

I inledningsgudstjänsten hörde vi två personers röster om samers aktuella frågor. Samiska rådet i Svenska kyrakns vice-ordförande Jan-Olof Ellebrink och prästen Erik-Oscar Oscarsson anmärkte båda två att det var beklämmande att kyrkomötet valde att inte ställa sig bakom en motion som handlade om att Svenska kyrkan mer aktivt arbetade för att Sverige ratificerar konventionen ILO 169, en konvention som ska garantera urfolksrättigheter. Om Sverige ratificerade konventionen skulle innebära att Sverige behövde på ett mycket tydligare sätt följa de mänskliga rättigheter man anser sig stå bakom.

Erik-Oscar liknade dem som motarbetar samernas rättigheter i detta vid en flock vargar och att Svenska kyrkan genom att rösta ned kyrkomötes motion om detta, riskerar ansluta sig till den vargflocken.

Jan-Olofs och Erik-Oscars kritik är helt i linje med reaktioner från flera samiska företrädare och aktivister efter kyrkomötesbeslutet. Kan denna eniga kritik vara en katalysator för att Svenska kyrkan tar sig an frågan med mer tyngd en tidigare? För onekligen har Svenska kyrkan verkat för urfolksrättigheter vid flera tillfällen, nu senast genom en debattartikel av ärkebiskop Antje Jackelén.

 Kultur på hög nivå

Ett inledande program i universitetsaulan inramades av umesamiska sångerskan Katarina Barruk som är aktuell med sitt debutalbum i dagarna. Hon förtrollade de närvarande med sin jazziga jojk, ackompanjerad av Svante och Olov Lindroth på piano och kontrabas.

 Jag kunde inte låta bli att vara särskilt begeistrat av det faktum att Katarina talar (och sjunger) på umesamiska. En varietet som en gång var så stor att man översatte bibeln till språket, men som nu har försvagats och bara ett 10-tal talare finns kvar i världen.

Toppmöte

Efter en lysande tal av festivalens primus motor (prima motrix?) Anna Karin Hammar och Katarinas förtrollande musik blev det ett panelsamtal på hög nivå.

Ärkebiskop Antje Jackelén och vice-statsminister Åsa Romson, samt ordförande och vice-ordförande för Svenska kyrkans unga och ordförande för Grön ungdom samt socialdemokraternas ungdomsförbund i Uppland. Ämnet var kyrkans roll i de stora globala frågorna, klimat-, integration- och flyktingfrågor.

Frågor ställdes fram och tillbaka och diskussionen präglades av stor enhet och likatänkande i frågor som gäller både klimat-, migrations- och flyktingfrågor. Åsa Romson var tydlig med att hon anser att Svenska kyrkan har en viktig roll i dessa frågor och för samhället i stort, bl.a. som ett kitt och som seriös debattör av de stora frågorna. Det var mycket glädjande att ett regeringsparti har den ställningen gentemot kyrkan. Antje kommenterade att det är en ändring som har skett, att man nu mer ser till kyrkan som en viktig aktör.

Som avslutning provocerade moderatorn Anna Karin Hammar genom att fråga varför det ska vara så svårt att ratificera ILO 169 eller ställa sig bakom en ratificering. Frågan var ställd både till Antje och Åsa.

Vice-statsministern verkade något besvärad av frågan. Det finns uppenbarligen inte en samsyn i frågan mellan regeringspartierna, och inte någon majoritet i riksdagen heller. Hon påpekade ändå att hennes eget parti förordar en ratificering, men uppenbarligen har de behövt förhandla bort den frågan.

Ärkebiskopen noterade att det var kyrkomötet som avslog motionen och indikerade därmed att hennes egen uppfattning är annorlunda. När hon blev tillfrågad varför hon tror att man röstade ned motionen, nämnde hon som en faktor att i kyrkomötet finns ett egenintresse vad gäller markfrågan. Man kanske är rädd för att en ratificering ger utökade markrättigheter till samerna och skulle innebära en egendomsförlust för kyrkan. De samiska aktivister jag träffat uppger precis denna förklaring för varför man tror kyrkomötet inte valde att markera i frågan.