Det har skett en förflyttning av värderingar från respekt förmänniskors värde till en inkrökt egoism som premierar det egna eller den egna nationen. Detta är kopplat till en eskalerande främlingsfientlighet. Denna ändring gör det svårare att förstå meningsmotståndare då man argumenterar från olika polar.
Det finns ett stort mått av främlingsfientlighet i samhällsdebatten idag. Det jag kallar främlingsfientlighet har olika namn i olika sammanhang. Ibland kallas den rasism, ibland invandringskritik, antisemitism, antiziganism eller islamofobi osv. Det gemensamma med dessa hållningar att man har en antipati mot någon eller något som är annorlunda en än den norm man själv har. Vad denna antipati resulterar i varierar stort, det kan vara allt mellan skeptiska kommentarer till våldsbrott.
Jag anser det vara tydligt att vi idag har ett regeringsunderlag som uppvisar främlingsfientlighet i vissa frågor. Detta gör det genom att prioritera bort människovärdet till fördel för skott mot ”den andre”, den som inte är som oss, den som inte är som jag. Regeringsunderlaget återspeglar i detta en del av samhället.
Det jag här vill göra är att diskutera varför regeringsunderlaget och dess väljare agerar främlingsfientligt? Vad är vinsten med främlingsfientligheten? Jag undrar också hur det kommer sig att utvecklingen mot främlingsfientlighet går så fort?
Jag kan inte tro att den främlingsfientlighet som framträder i otaliga utspel och lagförslag är en princip i sig, att Ausländer raus är en trosbekännelse. Jag ser två grundprinciper:
- pengar från den svenska staten – svenskarna som betalar skatt – ska inte gå till någon annan än just svenskarna. Om vi tar bort pengar från dem som vi inte anser är svenskar får svenskarna – dvs ”jag” – mer pengar. Hålen i denna princip är stora, och därför måste detta kombineras med en annan grundprincip.
- den svenska kulturen måste värnas. Eftersom kulturen återspeglar befolkningen så ändras den när personer med annan kultur i bagaget bosätter sig i Sverige. Om personer med annan kultur lämnar landet eller inte invandrar alls behålls kulturen som den är.
Alltså är det i grund och botten inte personernas härkomst eller hudfärg som i sig är den springande punkten för de främlingsfientliga, utan resultatet av deras existens i Sverige. De som inte blir assimilerade är ett hot mot svenskheten och de som inte ger ett plus i statskassan på ett uppenbart sätt blir stämplade som parasiter på samhället. Men eftersom de främlingsfientliga ofta kopplar ihop etnicitet och hudfärg till dessa två saker blir resultatet ändå en ”klassisk” rasism där människor blir trakasserade pga. sitt utseende eller härkomst.
När man ser till principerna ovan, när den egna ekonomin och det egna kulturuttrycket blir till trossatser ersätter de principen om människors värde och värdighet. I ett föredrag av forskaren Jenny Ehnberg som jag nyligen lyssnade på, lyfte hon fram klassiska argument för människovärdesprincipen, antigen att människan har ett existentialistiskt värde – hon är värdefull för att hon är människa – eller så är människans egenskaper som det viktiga i varför hon har sitt värde – t.ex. att hon är förnuftig och därför värdefull. Kristen tro generellt och Svenska kyrkans lutherska teologi i synnerhet lutar tungt mot existentialistiska argument och lyfter bland annat att människan är skapad av Gud och i Guds avbild.
När detta existentialistiska människovärde ersätts av det som enkelt kan sammanfattas som egoism (min ekonomi, min kultur) på både ett personligt och nationellt plan, så är det inte så konstigt att mycket förändras fort. Alla beslut grundas i denna trossats.
Inom de områden där man människovärdet för den andra är i förgrunden blir den nya trossatsen synlig. Det handlar om bl.a. migration, integration, bistånd, kriminalpolitik och bidragspolitik.
Avslutningsvis vill jag reflektera över hat och hot i samhällsdebatten, om polarisering och var människovärdet finns i allt det. Det ligger i sakens natur att den politiska debatten alltid har varit polariserad, själva debattbegreppet handlar om att argumentera för sin sak mot någon annan och därmed bildas två eller fler polar. Men den politiska debatten eller samhällsdebatten har förflyttat sig extremt mycket på kort tid. Min uppfattning är att det finns de som fortfarande står kvar på samma ställe och argumenterar för människovärdet, jämlikhet, jämställdhet, sådant som i stort sett alla omfattade tidigare, en grundplatta inom vilken man ändå kunde ha vitt skilda uppfattningar. Men nu har flera av de politiska partierna flyttat sig bort från denna grundplatta och står någon helt annanstans. Min slutsats är att de har lämnat människovärdesprincipen och står nu med båda benen på den egoistiska grundplattan med främlingsfientlighet och nationalism som murar runt omkring sig. Det är då inte konstigt att debatten upplevs som mer polariserad än tidigare, polarna är för långt borta från varandra för att det går att samtala om sakfrågor på ett konstruktivt sätt – man har helt olika förutsättningar.
Om jag då frågar jag mig, vad kan jag göra för att bidra till att förbättra samtalsklimatet och i förlängningen värna människors värde och värdighet? Jag kan försöka att leva som jag lär. Om jag pratar mig varm om människovärdet, måste det ju inkludera min meningsmotståndare också.
Jag märker hur jag mer och mer sluter in mig i den bubbla av åsikter jag delar. De andras åsikter kan vara för jobbiga och svåra att ta in dag in och dag ut. De gör ont långt in i min själ. Detta bidrar till åsiktsgapet. Men om jag ska kunna samtala med någon som inte delar min grundsyn på människan måste jag ändå försöka förstå vad som driver dem. Då kan jag förhoppningsvis se varför deras argument ser logiska ut för dem även om de inte går ihop för mig. Det kanske är ett första steg. Vart det leder vet jag inte, men om jag tar det är jag åtminstone trogen min tro på människovärdet.
Svenska kyrkans kyrkostyrelsen svarar regelbundet på remisser på statliga utredningar. Antalet utredningar har ökat markant under nuvarande regering och även antalet utredningar som kyrkostyrelsen svarar på. I flera av kyrkostyrelsens yttranden har man påpekat att människors rätt, ofta stipulerad i internationella konventioner, urholkas och att människovärdet därmed inte respekteras, här listas några exempel:
Lämna ett svar