Nyttan av att utvärdera större projekt är allmänt känd och behöver knappast motiveras här. Igår lärde jag mig mera om hur man kan utvärdera användarupplevelser med den modernaste av tekniker som för inte så länge sedan balanserade på gränsen till science fiction.
Igår hade jag turen att tillsammans med en grupp kollegor besöka MediaCity i finska Vasa. Där finns en fristående institution i regi av Åbo akademi. Där bedrivs det både journalistutbildning och forskning kring och utveckling av digitalt mediainnehåll. De erbjuder även tjänster externt och kombinerar på så sätt forskning och tillämpning.
När det gäller stora kommunikationssatsningar är det som tur är något sorts obligatorium att utvärdera dem. Tiden och pengarna som används för uppföljning brukar vara väl använda medel på lång sikt.
På MediaCity fick jag se en för mig ny metod att utvärdera användarupplevelse. Där använder man flera tekniska hjälpmedel för att komma åt testpersonernas känslomässiga respons till vad de ser. Man mäter upplevelsen av allt från papperstidningar och webbsidor till tv-program.

Med hjälp av eye tracking, kan man följa vad i materialet som hamnar i blickfånget hos användaren. Detta kan man sedan kombinera med elektroencefalografi (EEG) som skannar av ledningsförmågan i hjärnbarken. På EEG-kurvan registreras känslor som upphetsning, engagemang och frustration (på engelska: exitement, engagement, frustration – men begreppen behöver viss tolkning).
EEG kan avslöja känslor som personen kanske inte tänker på eller avfärdar i en intervjusituation. Och när man har noterat exakt när personen reagerar känslomässigt kan man ställa rätt frågor vid en efterföljande intervju.
Dessa metoder kan bli en stor hjälp för producenten av materialet att se exakt vad det är som når fram och var man behöver bättra sig för att väcka människors intresse, engagera, eller vilken reaktion man nu är ute efter.

Lämna ett svar