Varför ska Svenska kyrkan stötta rika svenskars lyxturism? Jag blev paff när jag hörde denna fråga första gången. Sedan dess har den dykt upp några gånger i olika sammanhang när Svenska kyrkans verksamhet på turistorterna utomlands kommer på tal. Orter som till exempel Phuket, Mallorca och Kanariöarna.
Spår i sanden. Foto: Sigurdur Hafthorsson
När jag är här och praktiserar i Svenska kyrkan på Gran Canaria passar jag på och ställer frågan till de anställda, hur är det, är ni till för lyxturisterna? Svaret kommer omedelbart i form av en fråga: behöver man alltså inte Gud om man är rik?
Men det är inte lyxturism som är fokus för verksamheten här – hit till Gran Canaria kommer folk från alla samhällsklasser.
Ett exempel på verksamheten här som jag fick berättat för mig exemplifierar detta. En mindre bemedlad person som hade sparat ihop lite pengar och åkte hit med sitt barn, enkelbiljett! Pengarna för hemresan var borttappade – redan innan de åkte iväg. De valde att åka ändå. När pengarna att leva för tog slut, vad hände då? Jo, istället för att tas hand om av den lokala myndigheten på ett främmande språk, en myndighet som har nog så många strandade turister att ta hand om, så vädjar man om hjälp från Svenska kyrkan. Här hjälper man till med myndighetskontakter i Sverige och eftersom barnet är minderårigt får den strandsatta familjen med det dåliga omdömet, hjälp av sin hemkommuns socialförvaltning att återvända till Sverige.
Jag tänker också på uteliggaren som kommer dagligen hit och hälsar på, snackar lite och får lite småhjälp för att klara av vardagen. Kyrkan hjälper till där de sociala systemen inte räcker till eller där alla andra säger ”inte mitt bord!”
Solen skin lika mycket på alla på Gran Canaria... Foto: Sigurdur Hafthorsson
Lämna ett svar