Jag läste franska i skolan. I sex år kämpade jag med detta språk och lärde mig att hjälpligt ta mig fram och göra mig förstådd. Eldprovet var en språkresa på 70-talet till den franska orten Annecy där jag bodde i en familj och tvingades tala både om det ena och andra.
Jag var tacksam över alla verbformer jag lyckats lära mig för att inte tala om vokabuläret. Även engelska har jag studerat i skolan och sedan använt både i resesammanhang och naturligtvis i universitetssammanhang. I min uppgift som domprost är engelskan ett omistligt språk.
Med all denna erfarenhet brukar jag därför till ungdomar säga att just språkstudier är så viktiga. Man kanske inte förstår vikten av att lära sig olika verbformer, olika böjningsformer, olika begrepp när man sitter i sitt klassrum eller hemma med läxboken, men när man väl är på plats i det främmande landet kan man tacka sin jobbiga lärare för allt det som ändå finns som reell kunskap.
Gud talar också flera ”språk”. Så tror jag man kan förstå tanken om treenigheten. Treenigheten är ett svårt begrepp eftersom vi envist och helt riktigt hävdar att kristendomen är monoteistisk. Men Gud möter oss och talar till oss på olika vis och det vill treenighetstanken uttrycka. Gud är skaparen som är med i den fortgående skapelseprocessen som har sitt ursprung i Guds vilja. Gud är räddaren – den som i Sonen uttrycker sin gränslösa kärlek så konkret, så tydligt att Gud själv delar våra mänskliga villkor – mänskligt nära – och Gud är livgivaren eller livgiverskan (på hebreiska är Anden femininum och på grekiska är ordet neutrum). Gud är mitt ibland oss och verksam idag – hos Dig och med Dig.
Kanske anade Marta något av detta mitt i sin förtvivlan över broderns död. Hon sökte sig till Gud, till Gud som mötte i Sonen – räddaren. ”Herre, om Du hade varit där hade min bror inte dött”. Marta såg hos Jesus Livets möjlighet, livet med stort L – det Liv som spränger alla gränser, Livet som botar, Livet som helar, Livet som är större än det vi kan formulera. Och Jesus själv bekräftade och förtydligade för henne sin egen identitet, sitt eget Gudsvarande. ”Jag är uppståndelsen och livet”. På grekiska heter orden ”jag är” egå´ eimí och är en översättning av det hebreiska ”gudsnamnet” JHVH (som vi icke-judar uttalar Jahve). Jesus säger alltså: ”Jag är Gud. Jag är Gud som spränger alla förutfattade gränser.” Tron på den treeniga Guden som möter oss som allra tydligast i Jesus själv bär oss kristna. Den skiljer oss från våra judiska och muslimska systrar och bröder och så får det vara därför att vi är kristna. Men tron på den ende Guden förenar oss med samma systrar och bröder och så får det också vara därför att vi gemensamt är Abrahams barn.
Jag är tacksam att Gud möter oss på många olika sätt. Jag tror att Guds ”språk” och Guds vägar är långt fler än tre, men jag som kristen får nalkas Gud utifrån dessa tre perspektiv där Gud i den Heliga Anden talar genom min medsyster och medbroder oavsett vilken trosövertygelse han eller hon har.
Min bön till den treeniga Guden får bli: Gode Gud hjälp mig att lyssna till Dig genom Dina olika språk, att följa Dig på den väg som är min och att se Dig och älska Dig i min medbroder och medsyster. Amen
Åke Bonnier, domprost i Stockholm
Lämna ett svar