Hon har ett brett leende och ett par stålande mörka ögon. Så säger hon på ett helt fantastiskt vis: I love (jag älskar), I love Sweden, I love kids (ungar), I love CISV, I love Dag.
Det var just det där sista som fick mig att tänka på henne när jag såg temat för söndagen: Efterföljelse. För den Dag som Elena älskar är Dag Hammarskjöld. Själv är hon student i Internationella relationer från universitetet i Padua i Italien. Hon har tillbringat en termin i Sverige och då lärde hon sig att älska Sverige och blev en stor beundrare av Dag Hammarsköld.
När jag berättar om att söndagens tema är just Efterföljelse ser hon direkt kopplingen till Dag. Han bar på Tomas a Kempis bok, Om Kristi efterföljelse, i sin portfölj när han förolyckades. En bok som han fått av sin mor när han konfirmerades. En bok som troligtvis följde honom hela livet och en bok som kom att bli hans följeslagare också in i döden. Men inte bara en bok, utan en inställning som följde honom hela livet, en inställning som, kanske man kan säga, ledde honom in i döden.
Elena citerar, med gnistrande ögon och härlig Italiens brytning, ur Vägmärken, Dag Hammarskölds dagbok:
I don’t know who – or what -…
Jag vet ej vem – eller vad – som ställt frågan. Jag vet ej när den ställdes. Jag minns ej att jag svarade. Men en gång svarade jag ja till någon – eller något.
Från den stunden härrör vissheten att tillvaron är meningsfylld och att mitt liv därför, i underkastelse, har ett mål.
Från den stunden har jag vetat vad det är att ”icke se sig tillbaka”, att ”icke bekymra sig för morgondagen”.
Visst känns det hårt på något vis när vi läser i evangelietexten när Jesus säger: Den som ser sig om när han har satt sin hand för plogen, han passar inte för Guds rike. Ja, visst känns det hårt. Det är väl mänskligt att se sig om, det är väl mänskligt att blicka tillbaka, att längta sig tillbaka? Den som inte gör det, är väl närmast en fanatiker?
Elena är hängiven. Hon är i sommar ledare för ett ungdomsutbyte inom fredsorganisationen CISV. Hon tror på idéen om att världen kan bli bättre om vi möts och om vi lär om och av varandra. Hon har Dag Hammarskjöld som sin stora förebild. Hon vill på något vis verka i hans anda. För fredens och för människornas skull. Visst kan det verka naivt att tro att vi får en bättre värld för att några ungdomar från Italien och Sverige träffas en månad och leker tillsammans. Men Elena tror på idéen, hon ser inte tillbaka, utan blickar framåt, mot den värld hon drömmer om.
Fanatism är livsfarligt, men hängivenhet är det som förändrar världen till en bättre värld. Jag ber om ungdomlig entusiasm, för världens och Guds rikes skull. Herre, hjälp mig att hålla fast i plogen och ha blicken riktad framåt mot dig och mot ditt rike!
Per Kristiansson, kyrkoherde i Källstorps församling
Lämna ett svar