Vem anser du vara den mest betydelsefulla personen under 1900-talet? Frågan skulle besvaras i mindre samtalsgrupper på en stor konferens om ledarskap.
Kreativiteten var stor och vi fick alla komma med förslag. Ganska snabbt fylldes våra listor med stora och kända namn på kvinnor och män över hela världen.
Jag minns att jag själv frimodigt föreslog min egen mormor född 1901 i en lantbrukarfamilj i Västergötland. Under hennes drygt 100 år långa liv genomgick Sverige enorma förändringar för både individ och kollektiv.
Utan att idealisera har min mormor och hennes livsberättelse för mig varit spännande och utmanande.
Samtalet i vår grupp tog en annan vändning när vi kom att reflektera över livsvärld, perspektiv och delaktighet. Det var först när den generella och övergripande frågan bröts ned till det mer nära och personliga som samtalet kunde djupna och mogna.
Jesus delar liv med sina lärjungar både i offentlighetens ljus och i det mer personliga sammanhanget. Han gör det i bilder och berättelser, i konkreta situationer, under måltider eller längre resor.
Det handlar egentligen aldrig och liv och leverne i allmänhet utan alltid i synnerhet. I det specifika och konkreta. För mig och för oss. Just nu och i framtiden.
När Jesus anförtror oss uppdraget att vara goda förvaltare är det inte detsamma som att han kallar oss att följa ett etiskt program för ett rikare liv.
Nej, han kallar oss till att bli människor som lever öppna för egna och andras behov och som tillitsfullt söker den andres blick. För livets skull.
Ett sådant medarbetarskap innebär både gåva och ansvar. Tron på Jesus Kristus blir då ett liv jag lever – inte en moralkaka jag ska ta till mig. Att bejaka det sanna livet – Jesu Kristi eget liv – kräver både mod och tillit. Mod eftersom uppgiften kräver allt av oss. Tillit eftersom uppdraget bottnar i Guds oändliga kärlek och tilltro till människan.
Jesus Kristus är den som kallar oss till sig. Han sänder oss till ett viktigt uppdrag: att leva för andra. Han gör det i all enkelhet på nytt och på nytt. Varje dag. Till gemenskap och frihet.
Just därför bör vi ibland frimodigt lyfta fram goda exempel på personer i vår närhet som berört och betytt något för oss. Som med sina liv visat att förvaltarskap handlar om delande och ömsesidighet.
Johannes Zeiler
Stiftsadjunkt i Linköpings stift
Lämna ett svar