En kvinna som arbetat på en stor myndighet med ansvar för att fatta beslut som berörde enskilda människors liv intervjuades nyligen i en dagstidning. Hon var kritisk mot systemet att ”räkna pinnar”, det vill säga föra statistik över avslutade ärenden och belöna de handläggare i myndigheten som hade varit ”effektivast”.
Systemet hade införts utifrån goda intentioner för att många ärenden blivit liggande och väntetiderna blivit långa för dem som skulle få besked i sina ärenden. Målet var att avsluta så många ärenden som möjligt men resultatet blev att många ärenden bereddes illa och att de beslut som fattades inte var riktigt rättssäkra.
Enskilda drabbades av att handläggarna inte hade tid att sätta sig in i deras ärenden ordentligt. Det gick snabbare att få besked, men beskeden upplevdes allt oftare som orättvisa, ointresserade och okunniga.
Kvinnan i intervjun såg hur hela systemet tärde på de människor som arbetade i det. De såg själva att besluten blev sämre, de blev stressade och för att skydda sig själva gick de in i en tuff och hjärtlös jargong. Det skrattades i fikarummen åt avslagsbeslut och raljerades över tragiska människoöden.
Alla samhällen behöver goda regler för att fungera. Utan lagar och administrativa system kollapsar samhället. Lagen är en god sak att vara rädd om. När Israels folk får ta emot lagens tavlor vid Sinai berg är det en stor gåva de får. En gemensam förståelse av goda relationer mellan människor inför den Gud som skapat dem alla och vill deras väl.
Men ibland går det snett. Att arbeta i regelstyrda system är vanskligt. Det är svårt att märka när man passerar den gräns där själva regelverket blir viktigare än de människor som det skulle vara till för. Det är svårt att se när systemen tar över och lämnar människorna i sticket. Och när någon påpekar att vi kanske passerat den där gränsen, då går vi i försvar. ” Jag följer bara reglerna. ”
I söndagens text stöter Jesus och lärjungarna på sin tids regelväktare, de som kan regelverket utan och innan och ser som sin uppgift att värna det. Sabbatsbudet, som i lagen motiveras med allas rätt till vila, också oxen, åsnan, slavkvinnans son och invandraren, har blivit så strikt att inga aktiva handlingar som ens påminner om arbete får utföras. Att rycka sädesax och äta några frön medan man går mellan fälten är alltså förbjudet.
Jesus påminner oss om reglernas syfte när han säger: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten.” Regelverket får aldrig bli viktigare än de människor det ska skydda. Då blir vårt samhälle just så cyniskt och omänskligt som i myndighetens fikarum. Men till de människor som gömt sig där i cyniskt självförsvar säger Jesus: ”Kom ut! Idag vill jag hålla fest med dig!” Du behöver inte sitta fast i fyrkantiga regler och raljerande människoförakt. Se den människan, vars liv du ska besluta om, i ögonen. Där möter du mig.
Maria Klasson Sundin
Präst och lärare på Svenska kyrkans pastoralinstitut
Lämna ett svar