Jag tänker ganska ofta på mina döttrars barnteckningar. En del är sparade och det kan vara roligt att visa dem i framtiden för dem själva och för eventuella barnbarn. En del av teckningarna påminner mig om mitt eget sätt att rita när jag var liten.
Skulle jag göra en sol var det en rund sol med strålar som gick ut ifrån den. Var jag riktigt avancerad gick strålarna tätt och kanske snett in mot solen så att de kom närmre varandra ju närmre solen de kom.
Så tänker jag mig Guds vilja. Jag tänker att det, bildligt talat, finns en solstråle för var och en av oss och vår uppgift är att följa denna solstråle, att följa Guds vilja för var och en. Min Guds vilja får jag följa och Du som läser denna textkommentar får följa Din Guds vilja. Men, ju mer vi vandrar på vår solstråles väg och håller oss till den och inte hoppar ”från stråle till stråle” ju närmre kommer vi varandra och ju närmre kommer vi Gud.
Denna söndag är evangelietexten kort. Bara en vers, den vers som vi har kommit att kalla ”Den Gyllene Regeln”. De flesta människor känner till den, säkert också både Du och jag. Men lever vi efter den? Är det verkligen så att vi gör mot andra det som vi vill att andra ska göra mot oss? Eller är det snarare så att vi gör mot andra det vi tycker att de förtjänar eller det vi tycker är lämpligt just då? Och de andra – vilka är det? De andra, är det bara de jag tycker om, mina vänner, min familj? Jesus var utmanande. Så fort någon trodde sig ha sitt ”på det torra” utmanade han. Det är som om han säger: ”Det handlar om alla, inte bara dem Du gillar. Det handlar om dem Du har svårt för, dem Du inte känner, dem som bor långt bort. Det handlar om alla!”
Ju mer jag tänker på de enkla raderna från Bergspredikan, allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger (Matt 7:12), ju jobbigare blir de. Dagligdags läser jag om människor i Sudan och Afrikas Horn. I skrivande stund tycks Libyen gå mot befrielsens tid, men sen – vad händer sen? Jag har en medarbetare på mitt arbete som jag tycker är jobbig ibland. Jag kan irritera mig på människor i olika sammanhang. Och när jag läser bibeltexten om igen är det som att jag ser Jesus framför mig som ler mot mig lite retfullt och säger igen: ”den handlar om alla”.
Vi kan inte komma undan och dessutom, om man läser texten noggrant, verkar det som om uppdraget handlar om att ta initiativet. Vi ska göra mot alla människor det som vi vill att de ska göra mot oss. Alltså: vi måste börja. Jag måste börja, kärlekens initiativ gentemot arbetskamraten, gentemot dem jag möter i olika sammanhang, gentemot dem jag ser lider nöd. Sådan är Guds vilja för Dig och mig – kärlekens utmaning. Och Du och jag får leva detta konkret i våra olika sammanhang och följa Guds viljas ljusstråle i våra liv.
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger (Matt 7:12) Gud, ge mig kraft att leva Din vilja i varje ögonblick. Ge mig en glimt av Din blick så jag förmår att ta kärlekens initiativ. Amen
Åke Bonnier, domprost i Stockholms stift
Lämna ett svar