Till innehåll på sidan
Magdalena Wernefeldt

Allt skall bli bra… 4 december

273ad99b-853a-4d76-b733-7db3f46cf01c

Jag begriper mig inte på Gud. Jag är så ledsen att det känns som om jag har tappat både hoppet och livsglädjen och det är svårt att se någon väg ut ur sorgen.

Jag har bett Gud om hjälp och jag har vänt mig till Gud i all min förtvivlan, bett vänner om förbön och jag har försökt lyssna till och följa Guds vägledning. Men jag känner det som Gud är helt borta. Inte bara tillfälligt i bakgrunden utan verkligen borta. Och det är fruktansvärt att känna sig ensam med sin sorg, ilska och förtvivlan. Och rädslan att mörkret inte kommer att ta slut.

Just nu hjälper det inte att vänner säger att det är nu Gud bär mig. Att han är närvarande trots att jag inte känner det. För jag behöver en famn att gråta ut i, någon som håller om mig och säger att allt ska bli bra. Att det onda går över. Att allt som gör ont skall ta slut. Att det ska finnas en väg ut ur sorgen. För just nu känns det som att allt pekar på att mörkret vunnit, och det är en skrämmande känsla.

Ett steg i taget
När jag gick till jobbet idag bad jag Gud om ett tecken att det onda skall ta slut. Då såg jag plötsligt en banderoll vid en av Uppsalas restauranger där det står ”Allt skall bli bra”. Och jag kan inte låta bli att mitt i sorgen känna det som ett tecken. När jag sen öppnar datorn på jobbet har jag fått ett mail från en medarbetare som också skrivit ”Allt skall bli bra” och då känns det plötsligt inte bara som ett sammanträffande utan som ett tecken .

Jag känner hoppet att Gud trots allt kanske inte har övergett mig utan kommer att visa mig en väg ut ur sorgen och förtvivlan. Ett steg i taget, en dag i sänder tills det onda inte längre gör ont. Och kanske är det just det som vi får påminna varandra om i adventsmörkret, att det inte finns något mörker som är så stort att Gud inte kan tvinga undan det med sitt ljus. Ingen sorg och ingen förtvivlan som är så stor att Gud inte kan hjälpa oss. Hur svårt livet än kan vara så viskar Gud ständigt till oss ”Ge inte upp, allt skall bli bra…”

En stor kram till dig som också känner det som att du behöver en famn att gråta ut i och någon som tröstande säger ”Allt skall bli bra”.

Forshaga Susanne Brännhammar
Kontakta redaktionen

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.