Han talar med tyngd. Inte för de många vackra ordens skull utan för att det han berättar bottnar i hans egen livserfarenhet. Ingen som besöker honom kan ta miste på att livet självt berört honom djupt. Sårbarheten träder fram i hans konstverk och uttrycker en omistlig dimension av varje människas liv på jorden. Till skillnad från dem som gallrar bort de spruckna och ojämna kärlen, har han fått en särskild kärlek till sprickorna. De fyller han nämligen med rent guld!
Gud och människa blir levande
Söndagens tema om det levande ordet ringar in hur både Gud och människor blir levande för varandra. I ett sådant möte ryms hela människans existens. Också våra sprickor. Det levande ordet handlar om hur Gud blir levande för oss i Jesus Kristus. Samma ord vill göra oss till levande människor. Evangelisten Lukas låter oss möta såningsmannen vars utsäde faller i olika sorters mylla. Händelsen omgärdas av flera starka livsberättelser som tillsammans vittnar om människans kamp, uthållighet, längtan och hopp. På något sätt blir liknelsen om sådden därför en berättelse om varje människas unika livsvandring och om hennes oundvikliga möte med såväl berghäll, tistel och fruktbar jord.
Livserfarenhet och mod
Att bli levande för varandra förutsätter ett delande av livserfarenheter och ett mod att spegla sig i sträva och mångtydiga bibeltexter. En sådan närkamp med bibelordet blir en närkamp med mig själv och det liv som är mitt. Bibeltexterna rymmer en inneboende dynamik som öppnar upp för väldiga perspektiv. Därför är det ingen tillfällighet att en av våra största författare i vårt land nu skrivit manus till en fyra timmar lång föreställning på Göteborgs Stadsteater utifrån det bibliska materialet. Vi vet att våra ord kan öppna upp, vidga och ge liv. Men vi är också medvetna om hur våra ord kan hindra, förvanska och begränsa. Vi behöver därför närma oss varandra med både varsamhet och frimodighet. I tro och tillit till den Gud som blir människa i Jesus Kristus. Det är i mötet med Ordet som människan blir levande igen.
Johannes Zeiler, stiftsadjunkt i Linköpings stift
Lämna ett svar