En familj som försvarar mig mot det som gör ont, tröstar mig när jag är ledsen och på allvar gläds åt mina framgångar. Som finns kvar hos mig oavsett vad som händer, ser och plockar fram det bästa i mig, men också vågar säga ifrån då jag är på väg åt fel håll.
Jag vill bli älskad och jag vill visa kärlek till människor i min närhet. Jag vill ingå i ett sammanhang som är fyllt av kärlek och som får mig att växa och bli allt jag är menad att vara som människa.
Det senaste året har jag insett att jag är omgiven av en sådan familj, vilket jag är oerhört tacksam för. För det är ingen självklarhet, och jag är smärtsamt medveten om hur lätt den tryggheten kan tas ifrån oss.
Det andra som blivit tydligt för mig, är att jag drömmer om att ha en livsuppgift som gör skillnad. Jag vill ha tid och möjlighet att bidra till att göra världen bättre, att mitt liv skall göra skillnad. Att jag får vara en del av det goda arbete som utförs i världen. Och att det jag gör på mitt arbete och min fritid skall göra gott, för världen, andra och i slutänden även mig själv och kommande generationer.
Kanske är det dessa två saker som gör dopet så viktigt i våra liv. När vi döps blir vi medlemmar i en familj som alltid finns där för oss, oavsett hur våra andra relationer i livet ser ut.
Och i dopet får vi en tydlig livsuppgift där Gud vill använda våra gåvor och personligheter för att verka för en bättre värld, en värld där Guds goda vilja blir synlig.
Kanske behöver vi påminna varandra om att i Guds familj får vi alla komma precis som vi är och bidra med våra gåvor och våra arbetsuppgifter så att det blir till glädje för alla. Så låt oss komma ihåg att vi är älskade, vi är viktiga och vi kan göra skillnad i världen!
Forshaga Susanne Brännhammar
Lämna ett svar