”I kvarteret där jag bor har en av grannarna en båt ståendes på tomten. Jag kan inte så mycket om båtar, men det är inte en liten eka vi pratar om, utan min definition på farkosten är: Motorbåt – modell större. Den står på rejäla ställningar och kommer på så sätt att synas över hustaken. Den har stått så ett bra tag. Den var inte i kontakt med hav ifjol och inte heller under denna sommar. Mycket av grannens lediga tid går åt till att jobba på båten. Jag tycker den vita ytan ser väldigt blank ut. Det mörkblå kapellet över styrhytten är fräscht. Aluminiumdetaljerna blänker i solsken.
Tålamod och uthållighet
Jag kan tänka mig att grannen har fått höra en del gliringar om denna situation, med en så stor och fin båt uppe på torra land. Båtsäsong efter båtsäsong. För egen del bryr jag mig inte om varför det är på det ena eller andra sättet, men båtens närvaro i kvarteret har fått mig att fundera mycket på Noa. Du vet, han hedersmannen som Bellman skrev om på 1700-talet. Bellmans sångtext lär oss inte så mycket om Noa, men vänder vi oss till Bibeln och första Mosebok, så hittar vi en hel del om honom.
Vi känner honom som historiens förste store båtbyggare. Han byggde en båt som låg väldigt många år på land och det är lätt att tänka sig att även han fick hånfulla förfrågningar. Inte en pöl i närheten och vad skulle han med en så stor båt till? I moderna enheter så var arkens längd 131 meter, bredden 22 meter och höjden 13 meter. Det var ett imponerande projekt som Noa drog igång, men inte för att han helt plötsligt blev intresserad av båtbygge, utan för att Gud gav honom ett uppdrag. Noa lyssnade i tro och jobbade sedan i tålamod, uthållighet och lydnad.
Inte bevarad – men skyddad
Många av oss skulle säkert ha ryggat tillbaka på ett sådant uppdrag. Tvekat och ställt oss skeptiska till hela projektet. Men av berättelsen om Noa kan vi lära att Gud är trofast mot dem som lyder honom och att Gud inte alltid bevarar oss från svårigheter, men att han beskyddar oss i dem. Visst kan vi tralla med i Gubben Noak, som var en hedersman, men ska sanningen fram så drack han rejält och skämde ut sig inför sina söner. Det låter som en människa som vem som helst utav oss. Ändå såg Gud en möjlighet i Noa och hans trofasthet, trots att Gud visste om Noas syndiga natur.
En sång om befrielse
På söndag fylls kyrkorna av människor som Noa, du och jag. Gud har många gånger genom historien visat sin kärlek till sin skapelse och han vill om och om igen möta oss precis som dem vi är och ge oss möjligheten att lyssna i tro. Vågar vi anta utmaningen? Att som Noa våga överlåta vårt liv i lydnad och tacksamhet och som Noa göra precis som Gud befaller? Eller tycker vi bara att det verkar korkat att bygga en ark mitt på torra land? I över hundra år talade varje hammarslag om för folket att översvämningen skulle komma. I över hundra år arbetade Noa. Hammarslagen hördes också från Golgata då Jesus blev korsfäst. Gud älskade sin skapelse så att han sände sin ende son till världen för att var och en som tror på honom inte ska dö, utan ha evigt liv. ”Lyssna på sången från Golgata, hammarslagen ekar än idag. En sång om befrielse, en sång om triumf. Min skuld är utplånad, ondskan avväpnad. Jag är förlåten…”
Ing-Marie Lundberg, stiftskonsulent för teckenspråksverksamheten i Uppsala stift
Lämna ett svar