”För några veckor sedan fick jag ta del av en pjäs som byggde på en novell av dramatikern Sarah Kane. Det är berättelsen om en ung kvinna som försöker ta sig igenom en svår depression. Hon säger i pjäsen att det hon mest fasar för är din egen dödlighet, det är just det som gör det svårt att leva. Pjäsen var en del av en tankesmedja under rubriken ”Håller livet på att förvandlas till en sjukdom?” där jag var inbjuden att delta. Vi som skulle tänka kring ämnet hade olika yrken och olika infallsvinklar. Det var psykologer, psykiatriker, genusvetare, skådespelare, regissör och jag som är präst. Och jag tror att frågan om huruvida livet håller på att förvandlas till en sjukdom berör det svåra att leva som dödlig människa. Jag tror att evangeliet som Jesus ger och är, kan vara en motröst till oss när vi säger att dödligheten gör det svårt att leva.
På söndag firar vi andra söndagen i advent och temat är Guds rike. Bibeltexterna om Guds rike berör på olika sätt tankarna kring om livet håller på att förvandlas till en sjukdom för oss människor. För kanske är det så att i ett samhälle och en värld där vi inte står ut med dödligheten och begränsningarna, där blir bara hopplösheten kvar.
I alla tider har oron för undergång och dödlighet haft sina olika uttryck och målats i olika bilder. I alla tider har människan tolkat det på olika sätt. Som straff, eller som moraliska problem, att människan har sig själv att skylla. Vår tid berättar om det genom beskrivningarna av vår stressade, splittrade och krävande tid. Och i alla tider har människan också försökt hitta en lösning på dödligheten, ett botemedel, genom att sätta diagnoser, eller dela ut mediciner i överflöd. Därmed inte sagt diagnoser inte kan vara livsavgörande, eller att mediciner är onödiga.
Men kristen tro känns vid allt vad dödlighet, begränsningar och misslyckanden är. Den försöker inte ställa till rätta eller skapa en vackrare bild, som en positiv coach. Jesus berättar om Guds rike, med sina liknelser, men också genom sig själv, sitt liv, sin död och uppståndelse. I det han berättar ger han oss ett hopp, om att mitt i det som är dödlighet lever och växer på samma gång Guds rike, himmelriket, Guds närhet och liv.
Jesus säger: Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.” Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” (Matteusevangeliet 13:31-34)
Mitt i jorden växer senapskornet. Mitt i degen verkar surdegen. Både jorden och degen är dömda att gå under. Men mitt i allt är Guds rike närvarande. Mitt i livet växer Guds rike. Både senapsfröet och surdegen behöver sin omgivning. Gud tar sin plats hos oss för att bli till växt och liv. Så nära är Guds rike. Och det är det minsta men det genomsyrar allt. För att livet inte skall förvandlas till en sjukdom utan kunna levas.”
Anna Cöster, präst i Göteborg
Lämna ett svar