”I skrivande stund är det bara några få dagar kvar tills julrusch och julstress övergår i julefrid och julefröjd. Så är det för många. Dagarna innan jul fylls av stress över arbetet som måste vara hyggligt klart innan den 24:e kombinerat med julstädningen, julpyntandet, julklappsköpandet, julmatslagandet, presentinslagning och så vidare. Varje år är det likadant. Det är som om julen kommer som en överraskning var gång, ungefär som den första snön. Plötsligt är den bara där – med kort varsel.
Jag älskar julen med allt vad den innehåller, med gemenskap, mat och gåvor, men kanske är ändå det allra viktigaste för mig att få fira julnattsmässan, att få höra om herdarnas möte med ängeln och om budskapet om det märkliga barnet och om fred på jord, en fred som på hebreiska heter shalom. Shalom betyder frid och fred. Det lilla barnet, som vi fokuserar under juldygnet, förkroppsligar den friden och freden. Det lilla barnet i krubban vill förändring – en förändring som handlar om frid och fred, en förändring som handlar om dig och mig, om vår syster och vår bror oavsett vem och oavsett var.
Förändringen innebär att vi, när vi bildligt talat står nära krubban, kan ana att vi aldrig är ensamma. Inför julen är det många som undrar hur de ska orka med att inte träffa någon, att sitta ensamma när andra träffas, när andra har familjer. Julefrid och julefröjd riskerar i ett sådant läge att förvandlas till julpina, tomhet, övergivenhet.
Till Dig som känner så, till Dig som på olika sätt bävar inför julen vill jag säga: Du är inte övergiven. Du är inte ensam. Kyrkans budskap, julens budskap, är att Gud har blivit människa. Gud är inte bara nära utan närvarande. Jesusbarnet som lindades och lades i en krubba, enligt evangelisten Lukas (Luk 2:1-20) är Gud själv i mänsklig gestalt – Gud med oss. Du är inte övergiven. Jesus själv är med Dig också när det mest känns som att du bara vandrar i mörkret. Detta är ett livsviktigt budskap som kyrkan vill bära ut. Det handlar om shalom – om frid och fred.
När Gud blir människa blir Gud medmänsklig. Någon har sagt: Tag Gud till föredöme – bli medmänniska. Jag skulle önska att alla vi som har den möjligheten på olika sätt skulle se vår medmänniskas behov – inte bara se utan också gripa in, låta generositet, omtanke och kärlek vara det som präglar oss gent emot alla som behöver en medmänniska också nu i jul.
I den kanske mest älskade och kända julpsalmen står det: Du stjärna över Betlehem, o låt ditt milda ljus, få lysa in med hopp och frid i varje hem och hus. (Sv. Ps 116:3)
När vi lever den gudomliga medmänskligheten, när vi delar det vi har och bidrar med det vi kan för en annan människas skull, oavsett vad det är, är vi stjärnans budbärare, det gudomliga ljusets tjänare och då sprider vi hopp och frid, då är vi bärare av den förändring som Jesus själv vill, då vittnar vi tydligt om shalom.
Min bön inför denna jul är att julens budskap ska få bli konkretion, att Jesus själv ska få vara viktig för Dig och mig och att vi ska få vara med och bära vidare den förändring som han förkroppsligar. Må så barnet i krubban inspirera Dig, leda Dig och på sitt gudomliga sätt omsluta Dig i allt och alltid!
Vår bön inför julen får vara: I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid. En stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid.( Sv. Ps 116:4).
Må Du och jag få vara bärare av stjärnans ljusstråle och sprida det ljuset i ord och handling. Med de orden önskar jag Dig en riktigt välsignad juletid!”
Åke Bonnier, biskop i Skara stift
Lämna ett svar