Det var då ett himla tjatande! Kan hon inte ge sig? Han vill ju vara ifred, ser hon inte det? Är hon en sån där mamma, som inte kan låta sina vuxna barn leva sina egna liv, utan ständigt måste tala om för dem vad de ska göra och inte?
Där sitter han på festen med sina vänner, lite vid sidan av, och pratar i lugn och ro och så tvingar hon honom att kliva fram och agera. Han sade ju att det inte var dags ännu, kunde hon inte nöja sig med det?
Festen är bröllopet i Kana och Jesu mor Maria har en huvudroll i bibeltexten. Hon ser att vinet har tagit slut och uppmanar sin son att göra något åt det. Och hon ger sig inte, trots att han först nekar och inte vill. Hon vet att Jesus kan göra något åt situationen och insisterar på att han ska hjälpa till.
Ibland framställer bibeltexterna Jesus som en vresig tonåring, som fräser åt sin mamma och sina syskon, kommer med snåla invändningar och håller sig på avstånd. En som inte vill synas och höras, som helst inte vill kliva utanför sina vanliga ramar.
Jag tror att vi ska leta andra huvudpersoner i de texterna. Det är de som kommer till honom, de som tjatar och inte ger sig, vi ska lyssna till. De som inte nöjer sig med ett nej, utan argumenterar vidare. De som törs vara påstridiga.
I det här fallet är det Maria vi ska låta oss inspireras av. Hon låter sig inte rubbas av hans avvisande hållning. Hon litar på att det finns hjälp att hämta, även om den inte kommer på en gång. Hon drar in fler människor i förberedelserna och låter sin tillit och sitt hopp smitta även dem.
Till slut ger Jesus med sig. Vattnet blir vin och han kan inte längre gömma sig i ett hörn, anonym och osynlig. Marias tjat får honom att kliva fram och visa vem han är, inte bara snickarsonen från Nasaret, utan Guds utvalde.
Flera gånger söker människor Jesu hjälp, argumenterar, ropar högre och högre, fortsätter följa efter honom. De ger inte upp och när de till sist får hjälp, innehåller den så mycket mer än de bad om.
I Kana var det inte bara en liten påfyllning av halvdåligt vin, av den sort som brukade serveras när festen hållit på ett tag. Nej, hundratals liter av det bästa, mogna vinet kunde hällas upp ur de stora vattenkärlen.
Att be är att inte ge upp, även om vi inte får svar på en gång. Bulta på dörren, säger Jesus, så ska den öppnas. Det kan ta tid, men ge inte upp. Tjata på! Vem vet vad som väntar?
Maria Klasson Sundin
präst och lärare på Pastoralinstitutet i Uppsala
Lämna ett svar