Det måste ha smakat gott. Mjukt bröd och saltad fisk som hade blivit varmt aromatiskt i vårsolen. De hade varit hungriga länge men nästan glömt bort sin hunger på grund av stark fokusering på något ovanligt spännande, allt det dramatiska som hade inträffat under de senaste dagarna, det som endast kunde beskrivas med ett ord: ”övernaturligt”. Men nu, vilandes i det mjuka gräset, kommer hungern i kapp.
Vilken njutning det blir att äntligen få käka lite mat, och inte bara det: att få äta sig mätt på det goda. Tänka sig att det är gratis. Det känns som ett extra bonus att få dela upplevelsen med så många jobblediga. Alla möjliga slags typer som har varit med om samma omvälvande händelser. Vilken dag! Det inleds givande och djupa samtal vid lunchen, främling med främling, sittandes i det gröna gräset.
Ett antal samtal rör sig sannolikt om det allra senaste. Att det doftande brödet har kopierats på något märkligt sätt av Honom. Någon kallar Honom för Kopieraren. Fisken påstås också vara ett resultat av övernaturligt kopieringsarbete.
Gott smakade det. Så gott att alla ville följa Kopieraren att tag till. Det är ändå häftigt att Han har kraften att kopiera mat. Vem skulle inte vilja följa Honom! Bröd och fisk utan möda, utan kostnad, och smaskigt dessutom.
Enligt den finska mytologin existerar det någonstans en magisk sak som kallas Sampo. En lyckokvarn som kan producera mat och annat värdefullt ur ingenting. Fast den sägs ha gått förlorad, ingen vet var den ligger.
När Jesus utför brödundret inför flera tusen hungriga så innebär det inte att han har hittat Sampo. Han behöver inga mytiska manicker till sin hjälp. Och frallorna är varken kopior eller kloner. Instantbagaren Jesus frambringar nya färska bakverk i ett nafs. För Han är Gud, Skaparen, i mänsklig gestalt. Som har skapat allt ur ingenting, och fortsätter att göra det med sin kraft.
Där på gräsmattan i vårvärmen bemöter Jesus de närvarandes hunger och fattigdom med omtänksamhet och välsignelse, med gudomligt bröd. I kyrkan, på söndagen, bemöter samme instantbagare vår hunger och fattigdom med gudomligt bröd.
Han har bakat in en extra krydda i det välsignade nattvardsbrödet, löftet om evigt liv. Det löftet smakar bättre än något annat.
Brödet är ett, brutet för alla,
skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla
här vid nattvardens bord.
Vi reser ett tecken,
rättvisans tecken,
måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas,
tid då murar skall falla.
(Psalm 398:1)
Satu Rekola
komminister för sverigefinskt arbete i Göteborgs Domkyrkoförsamling.
Lämna ett svar