Vad hoppas vi på? Vad hoppades de som var med i Jerusalem den där dagen med kvistar och palmblad i händerna? Antagligen på något bättre. Äntligen skulle det ske något. Något annorlunda. En befrielse? Skulle ett ok lyftas bort? Hur skulle det ske? Man hoppades så mycket men fick så lite.
En vecka senare var räddaren avrättad – vad var det för något?
Jesus mötte många olika människor och satte dem tillbaka in i livet. Befrielsen blev att komma tillbaka till livet. Kvinnan som räddades från stening. Sackaios som satt högt uppe i trädet och som fick komma ner. Officeren som fick sin tjänare frisk. Man räddades från dödens käftar in i vardagen igen.
Befrielsen var att kunna komma tillbaka till vardagen. Räddningen var inte att hamna i någon rosaskimrande himmel. Man räddades tillbaka in i ett liv som är verkligt. Där det känns på riktigt. Det är undret: att kunna leva i vardagen.
Det är inte alltid helt enkelt. Det kan tvärtom vara tufft att komma tillbaka till verkligheten där det plötsligt känns på riktigt. Det kan vara härligt att bli räddad men verkligheten kan vara tuff. För nu börjar ett nytt liv.
Det vet den som tack vare AA-möten räddats från helvetets djup eller den flykting som har rest över dödens hav med livet som insats till en flyktingförläggning någonstans i kalla Norden. Nu börjar ett nytt liv. Det är det livet jag skall leva.
Det är ett nytt liv där man som nykter alkoholist får ta en dag i taget. Ett nytt liv där man som flykting slungas mellan hopp och förtvivlan när Migrationsverkets bruna kuvert landar på bordet. Jag är räddad till livet men livet är alltjämt tufft.
Jesus rider in till Jerusalem på en åsna. Den är fredens tecken. Inte maktens. Gud kommer med fred som inte bygger på makt och förtryck utan på freden själv. En fred utan maktanspråk är inte en fred som säger fred och stabilitet men menar krig. En fred utan maktanspråk gör att vi kan fortsätta hoppas på freden, trots allt vi ser.
Det är ett hopp som är verkligt.
Gud drar in oss i verkligheten. Inte som en skimrande dröm utan in i verkligheten för att kunna leva i den. För Guds rike börjar ju här och nu. Freden finns mitt ibland oss. Det är hoppfullt.
Fredrik Olofsson
internationell sekreterare i Linköpings stift
Lämna ett svar