Vi befinner oss i den tid på året då festligheterna står som spön i backen. Konfirmationer, ersätts av studenter som blir nationaldagsfiranden som blir midsommarfiranden och kanske något bröllop eller dop för den som har tur.
Fabrikörer av plasttallrikar och cateringfirmor gör stora pengar och många stressade människor syns i matvaruhusen med mycket märkliga varor i sina shoppingvagnar; 20 meter pappersduk, 5 kg salta pinnar, 1 kg löjrom. Det är inte den vanliga inköpslistan direkt!
Kanske kan alla ni anordnare av diverse fester därför känna igen er lite extra i vreden hos festarrangören i söndagens evangelietext. För på biblisk tid var anordnandet av en fest en ännu större sak än idag, fram för allt eftersom man behövde slakta djuren själv om man ville ha något kött. Av den anledningen skickade man ut en förinbjudan i god tid för att förvisa sig om hur många som skulle komma.
Alla de inbjudna på den bibliske festfixarens party har tackat ja till denna förinbjudan, men sedan när allt är klart kommer de inte! Ni kan ju själva tänka er ilskan hos mannen som står där med all denna dyrbara mat och inte ens ett kylskåp eller en frys att spara det i.
Det framkommer också tydligt att det är ganska lama ursäkter som personerna kommer med. De har alla skaffat sig andra intressen, någon har köpt en åker som han måste titta på just denna kväll, en annan har köpt oxar som han måste ”provköra” just precis då. De uteblivna festdeltagarna representerar höjden av oförskämdhet med dåtida mått mätt.
Istället för de tilltänkta gästerna bjuder mannen in kreti och pleti från gatorna. De som ingen annan ville ha med att göra, och de får äta upp all den fina maten och ingå i gemenskapen och värmen i den fine mannens hus.
Mannen i berättelsen får representera Gud och när Jesus berättar denna liknelse ger han en känga till alla dem som vill ställa sig över andra och se sig som finare och mer fromma. Detta är en hoppets berättelse för alla som tillhör de utsatta och marginaliserade, tiggaren utanför ICA, den ensamkommande flyktingpojken i sin förläggning, missbrukaren på parkbänken. Det är dem tjänaren skulle hämtat idag, de som inte bjuds på några fester.
Samtidigt är berättelsen en nagel i ögat på mig. Jag är ju en välutbildad kyrkoarbetare med hus, bil och stadig inkomst. Min identifiering ligger mer hos de uteblivna festdeltagarna än med de som i slutändan får komma. Vad betyder det? Betyder det att jag inte får plats i Guds hus? Betyder det att Guds hus kan bli fullt? Kommer jag med dåliga bortförklaringar och prioriterar ägodelar och annat framför inbjudan till Guds gästabud?
Jag tror aldrig man ska skrämmas med risken att hamna utanför Guds nåd och jag tror att Gud vill ha precis varenda kotte på sin stora fest. Men jag tror också att Jesus inte alltid hade silkesvantarna på utan verkligen vill skaka om oss med denna text, och utmana oss att skärskåda våra liv och våra handlingar. Inte som ett villkor för oss att bli bjudna på Guds fest utan för att öka våra chanser att tacka ja.
Ibland är vi som de dumma gästerna som väljer att titta på en åker framför århundradets fest, och då behöver vi väckas av Jesus. Väckas till insikt om vad som är verkligt viktigt och var våra prioriteringar behöver vara.
Ida Eklund
Präst Höllvikens församling
Lämna ett svar