När jag läser i Gamla testamentet om hur Gud skapat vår vackra jord och hur han gav oss ansvaret att förvalta hans Skapelse blir jag både glad och rädd. Glad för att vi får vara förvaltare till hans unika skapelse, men också rädd för att ansvaret skulle vara för stort för människan.
Men vi är många som kan bära ansvaret tillsammans, så att det blir en bra plats för oss, våra barn och allt som finns och växer.
Jag älskar att titta riktigt nära på blommor och växter och fotograferar gärna i naturen. Hemma har jag några fina förstoringar på växter och smådjur. När jag ser på bilderna blir jag förundrad över att det kan vara så vackert och hur magiskt det kan vara att gå i naturen och bara se sig omkring.
I Bönboken Tradition och liv från Verbum hittade jag en dikt om skapelsen skriven av Ulf Nilsson, en inspirationskälla för mig med sina fina sånger och tänkvärda dikter. Den ger mig tröst att Gud finns med i allt vi gör för skapelsen och för allt levande här på jorden.
Du är Skaparen.
Du ensam har skapat
himmel och jord,
människa, djur och
all natur.
Jag är skaparen.
Jag kan få äppelträdet att växa,
skapa barn, bröd och glädje.
Du är Förlåtaren.
Du ensam kan förlåta
jordens stora ondska
och få allt att börja
om på nytt.
Jag är förlåtaren.
Jag kan förlåta och
försöka förstå
det onda som drabbar
mig och de mina.
Du är Hjälparen.
När människan är maktlös
och allt är hopplöst
då kan du ensam
komma till hjälp.
Jag är hjälparen.
Jag är bara en människa
men har en människas händer
som kan hjälpa.
Du är Skaparen,
Förlåtaren och Hjälparen.
Alla tre är av samma kraft,
alla tre är en.
Jag är skaparen,
förlåtare och hjälpare.
På så sätt är du i mig,
jag i dig.
Visa samma aktning för skapelsen och alla levande som du själv vill få av andra. Det är vårt ansvar att visa varandra hur vi kan förvalta naturen och de relationer som vi har i vardagen. Genom att våga leva tillsammans och ta ansvar för Skapelsen kan vi följa Skapelsens kretslopp och fortsätta förundras av den.
Ta en promenad i naturen, titta närmare och se om du kan se några insekter. Var tacksam för att du får bo på denna fantastiska jord och att du fått en fantastisk möjlighet att ta hand om Guds skapelse. Gud finns i dig och du i Honom.
Till sist en dikt av Josef Guggenmos som jag lärde mig som liten och läste i mammas versböcker.
Jag vet en stjärna
en underbar,
med städer och byar,
nätter och dar.
På denna stjärna
finns skratt och gråt
och grönskande skogar
och fåglalåt.
Jag vet en stjärna
med hav och skepp,
med gräs och blommor
på berg och stäpp.
Den bär oss och när oss,
den dukar vårt bord.
Vad är det för stjärna?
Vår sköna jord.
…….
Camilla Jansson
diakon i Göteborgs stifts teckenspråkiga verksamhet
Lämna ett svar