Churchill på Jalta, Gustaf III på Operabalen, Dag Hammarskjöld i FN:skrapan är spännande, men nära? Knappast. Fakta gör mig inte varm, inte upprörd – berör mig inte på djupet. Fakta stannar i intellektet. Men om någon berättar vad Churchill åt, hur Gustaf III såg ut eller hur Hammarskjöld var, då händer något med mig. Då uppstår ett möte – suddas tiden ut. Jag känner smaker, hör röster, anar intryck och skalan dras med ens ner och jag kommer närmare. Ser människan bakom historieboksfiguren. Anar aspekter av mitt liv i den andres.
När vi nu under trefaldighetstiden, söndag efter söndag följer Jesus på hans vandringar bland sjuka och svaga, efterföljare och förföljare, är det detta det handlar om. Att vi ska i vad vi läser och lyssnar till ska gå från att förstå Jesus till att stå inför Jesus. Att han ska bli levande för oss.
Som i denna veckas evangelium när han botar en döv man. Han gör ett under. Åstadkommer något otänkbart. Visar att han kommer med gudomlig makt. Visst, så är det – och det är fakta i målet. Han ser den som lider, upprättar den som fösts åt sidan, känner med den som livet farit illa med. Det är känslan, upplevelsen, det vardagligt mänskliga i det som sker. Det i berättelsen som suddar ut avståndet mellan då och nu.
Hör här, säger evangelisten, hör vad Jesus gjorde – visst känner du väl igen dig i det? En döv, en undanskuffad, en uträknad, har du mött, är du kanske själv. Du vet vad sjukdom, oro, hopplöshet gör med en människa. Minns det och tänk: det kan Jesus besegra. Gå in i berättelsen om den döve mannen – kom honom och hans upplevelse närmare – och du kommer närmare Jesus. Blir han än mer den han verkligen var, är och förblir för dig.
Evangelistens berättelse om hur Jesus botar en döv man suddar ut avståndet mellan Jesu tid och vår tid, mellan deras då och ditt och mitt nu. Evangelisternas vittnesbörd om vad människorna vid Galileiska sjön var med om vill göra det. Hjälpa dig och mig gå från att känna till Jesus till att känna Jesus, från att förstå Jesus till att stå inför Jesus. Berätta om vad som hände, visst, men mest vittna om honom, om hur det var att vara nära honom, som gjorde allt detta. Hjälpa dig och mig möta Honom i djupet av vårt hjärta.
Ingen landsomfattande kampanj, ingen klatschig annons, ingen ny pedagogisk metod, ingen kanonpredikant i världen kan göra det du och jag kan göra. Som varje döpt kristen kan göra: Säga med hela vårt jag att vi känner och vandrar med den Jesus, den Gud, som inte är längre bort än en framsträckt hand, ett vänligt ord, ett lyssnande öra. Att avståndet mellan människa och Gud är lika med noll. Att Han som är lika nära nu som då säger sitt: Effata, också i ditt och mitt liv.
Johan Dalman, domprost i Strängnäs
Lämna ett svar