Ett nådens år för EU-migranterna

Tankar inför första advent

”På första advent läser vi berättelsen om Jesus som rider in i Jerusalem. Temat är Ett nådens år. Jag hoppas på ett nådens år för EU-migranterna, för vår värld, min stad och mig själv.”

År 30 i Jerusalem bredde många i folkmassan ut sina mantlar på vägen.
År 2015 i Malmö meddelar polisen folkmassan att om någon har saker som är större än 60*60, så kommer manifestationen räknas som en bosättning och sakerna kommer att beslagtagas.

Jag funderar på om mantlarna betraktats som bosättningsmaterial och tagits i beslag om han ridit in i Malmö?
– Men det är ju en helt annan sak!

År 258 i Rom: När Roms ståthållare befallde Laurentius att överlämna kyrkans skatter till myndigheterna samlade han ihop alla de fattiga och sjuka och sade till ståthållaren: ”Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer”.
År 2015 i Malmö: Fattiga EU-migranter står framför Stadshuset.

Kyrkans eviga skatt då och nu?
– Men det är ju en helt annan sak!

År 1999 på den brasilianska landsbygden: Jag sover i en hängmatta. Den hängs upp på natten på den stora verandan. Vi ligger där gungandes med någon meter mellan var och en av oss. Jag har svårt att få ro där i hängmattan både för att jag är så ovan vid att sova så där hopkrökt och för att jag är så förtvivlad över de jordlösas situation. De har ockuperat den här ödegården och odlat upp den på ett föredömligt sätt, men det är ju olagligt.

År 2015 i Malmö: Jag sover dåligt i min sköna IKEA-säng. Här kan jag inte skylla på att sovplatsen är obekväm, det är EU-migranternas situation som stör min sömn. Det finns ju mark, men att ockupera är ju olagligt.

I Brasilien var jag på besök hos jordockupanterna som anställd utbildare på dåvarande Lutherhjälpen och många har hört mig berätta om besöket och haft förståelse för deras olaglighet. När jag försöker berätta om situationen med EU-migranterna som fick lämna sin boplats på ödetomten i Malmö är det inte samma förståelse utan bara ett konstaterande av att det är olagligt. – Men det är ju en helt annan sak…

Vi firar första advent och läser berättelsen om Jesus som rider in i Jerusalem och temat är: Ett nådens år. Berättelsen om intåget är så viktig att vi möter den två gånger i evangelieboken, först som kyrkoårets första text och sen på Palmsöndagen igen. Festdagar då vi firar att de fattigas konung rider in i Jerusalem. En dag då folket hoppades, hyllade och sjöng Hosianna ( hebreiskt ord för ”rädda oss”).

Jag står på trappan med EU-parlamentarikern Soraya Post på Stadshusets trappa. Jag frågar vad EU-migranterna hoppas på?
– De hoppas på Gud, på att Gud ser till deras situation och på något sätt hjälper dem.

Det är första advent och jag brottas med texter, erfarenheter och verklighet. De enda jag till sist har kvar är att hoppas på ett nådens år för EU-migranterna, för vår värld och min stad och för mig själv! För det är nog inte en helt annan sak…

Per Kristiansson, präst Västra Skrävlinge kyrka