Tankar inför juldagen
Jultiden. När börjar den och när slutar den? Förmodligen blir svaren olika beroende på vem som får frågan. Juldagen är i många sammanhang själva klimax. För andra är Juldagen slutpunkt. Julklapparna är öppnade och det är ett år kvar till nästa jul. För en del infaller julfirandet 6 eller 7 januari.
Oavsett hur vi firar jul finns en tidsaspekt i julens skeende. Ett före och ett efter. Vi märker det i själva julevangeliet (Lukas 2:1-20). Maria och Josef hade rest ett tag, för att komma till Betlehem. Herdarna vände glada tillbaka till sitt, när de sett det nyfödda barnet.
Vi har med säkerhet också en tid av förberedelse och en tid av efterarbete eller reflektion i vårt julfirande. Någonstans mitt i infinner sig höjdpunkten, där vi antingen njuter av julfriden eller beklagar oss över att det inte blev som vi hoppats. Maria och Josef visste sannolikt inte att deras resa till Betlehem, barnafödandet, besöken av herdar och stjärntydare samt flykten till Egypten skulle bli förebild till en av mänsklighetens största fester. Inte desto mindre fanns i den första julen en tidsaspekt som är värd att fundera över.
Vi kan fråga oss vad vi bär med oss in i julfirandet. Även här blir svaren olika. Det jag särskilt vill tänka på denna dag är några svåra företeelser i vår tid och på vår planet. Krigen som härjar på många platser men inte minst i Syrien och Irak. Den stora mängd människor som därmed tvingas på flykt. Jordens tillstånd med tanke på klimatförändringar är också en del av det jag har i tankarna in i julfirandet.
Det är just i detta sammanhang som Gud väljer att bli människa. Det är till vår verklighet Gud kommer och där föds Jesus, som änglarna kallar ”en frälsare”. Det är sant att vi människor bär ett stort ansvar för tillståndet på jorden. Samtidigt känner många av oss uppgivenhet inför alla utmaningar. Även om klimatmötet i Paris andades hopp inför framtiden, förstår vi att det är nu arbetet börjar. Trots stängda gränser i Europa har många arbetat hårt för att välkomna de flyktingar som faktiskt kommit. Även om det verkar som krig och terror kommer att mötas med våldfinns andra krafter i världen, som vägrar ge upp tron på fredliga lösningar.
Oavsett vår möjlighet att påverka dessa skeenden får vi sätta vårt hopp och vår tillit till att Gud blivit människa och en av oss. En frälsare. En räddare. En befriare. Vi är inte ensamma. Gud är med oss. Det ger hopp inför tiden efter jul. Ny inspiration och ny kraft.
Gud, tack för att Du finns hos oss och med oss även i vår tid. Fyll vårt julfirande med Din kraft och var en frälsare för oss både i dag och i framtiden. Amen.
Anders Göranzon, präst och lärare i pastoralteologi vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut, samt lektor vid KwaZulu-Natal universitetet, Pietermaritzburg, Sydafrika
Lämna ett svar