Förväntan och spänning inför det nya

Tankar inför första söndagen efter trettondagen, 10 februari

När vi står inför något nytt känns möjligheterna oändliga. Vi vet ingenting om framtiden men känner förväntan, spänning, glädje och tillförsikt. Söndagens tema är Jesu dop – en början, ett nytt steg, fyllt av förväntan både för honom och andra runtomkring.  

Hon räknade dagarna och sedan länge hade kläderna legat framtagna på stolen vid det nya skrivbordet. Där fanns också det nya pennskrinet. Fyllt av pennor i olika färger och suddgummi med doft av jordgubb och päron.

Ryggsäcken hade hon fått i födelsedagspresent. Precis en sådan som hon önskat sig. Kvällen innan hade hon svårt att sova för i morgon var det äntligen dags för skolstart. Förväntan och spänning, ett nytt steg i hennes liv. Hur hennes skoltid skulle bli visste hon inget om, men sin första skoldag började hon med glädje och tillförsikt.

Kanske bär vi alla på liknande erfarenheter när vi står inför något nytt.  När vi ska påbörja något som vi har sett fram emot länge och längtat efter. När möjligheter känns oändliga och hindren inte hunnit ifatt våra steg.

Söndagens tema är Jesu dop. I en av texterna från Lukasevangeliet berättas det om hur Jesus lät döpa sig tillsammans med folket. Det berättas att himlen öppnade sig och en röst hördes ”Du är min älskade son, du är min utvalde”. Den helige ande kom i en duvas skepnad.

Vi möter Gud som skapare och fader, Jesus som försonare och son och Den helige Ande som hjälpare. Tre i en, den treeniga Guden.

Jesu dop är en början, ett nytt steg, fyllt av förväntan både för honom och för dem som fanns runt omkring. I dopet börjar Jesus sin vandring. Framöver kommer han att beröra många människor och vända omkull på rådande hierarkier. Han visar på ett liv och en tro som tar sin utgångspunkt i omsorg. Ett liv där murar rivs och dörrar öppnas. Det liv som startar i dopet. I Jesu dop – och i ditt och mitt dop. Där finns förväntan, möjlighet och tillhörighet. Där finns löftet om att vad som än händer framöver så finns Gud vid vår sida. I med- och motgång ljuder orden inom oss; Du är min älskade, du är min utvalde.

Må vi aldrig tappa bort vår längtan och tillförsikt. Må vi alltid fortsätta att tro på det goda även om livet ibland visar oss motsatsen. Må vi våga öppna våra dörrar och gå i glädje.  Jesu dop visar oss att det är möjligt.

Människans identitet
knyts till Guds treenighet,
dopets vatten glädje har
från Guds källa djup och klar.

Ingenting i världen kan
skilja ifrån människan
kärleken som dopet bär:
du är älskad som du är.

(Ps 900 vers 5&6)

Anna Lundgren, Projektledare för 13+, Kyrkokansliet i Uppsala