Tankar inför Midfastosöndagen, 6 mars
Brödet är en symbol för människors arbete och möda. I kommande söndags text säger Jesus ”Jag är livets bröd”. Men vad betyder det egentligen att brödet är ett och ska delas med alla?
Hemma hos mig ber vi bordsbön. ”Tack, Herre, för vad du oss ger. Din nåd är stor. Ditt bröd är ett. Och när det delas räcker det åt alla. Amen” (Sv Psalm 296).
Brödet är en symbol för människors arbete och möda. När vi tar emot ett stycke bröd tar vi också emot en annan människas arbete, tid och engagemang. Brödet blir en påminnelse om vår delaktighet i varandras liv, vårt beroende av varandra.
Att brödet är ett – en hel brödkaka – talar om ett ännu större beroende. Om vi delar rättvist på jordens resurser räcker det åt alla.
Brödet är också bärare av Kristi närvaro. Jesus bejakade skapelsen, upphävde gränsen mellan heligt och profant, mellan jordiskt och himmelskt. I kommande söndags text säger Jesus ”Jag är livets bröd” (Joh 6:34). Orden återkommer när Jesus instiftar nattvarden, när Jesus tar ett stycke bröd och säger: ”Detta är jag” (Matt 26:26). Jesus Kristus låter oss ana att när vi delar nattvardens bröd med varandra, då tar vi emot honom själv.
Brödfrågan är en avgörande fråga i vår tid. I en tid då stress och högt tempo hotar livet självt finns det inga självklara lösningar. Idag är det inte bara naturen som drabbas av vår livsstil. Vi bevittnar en massiv inre miljöförstöring som fräter sönder den känsliga livsväv våra nära relationer och vårt samhälle bygger på. Det höga livstempot gör oss avtrubbade så att vi accepterar företeelser som egentligen strider mot vår övertygelse.
I vårt höghastighetssamhälle finns idag ett skriande behov av människor som kan visa vägen från ett stressat liv till ett liv i balans. Den höga kravnivå som präglar nutidsmänniskans vardag håller på att utarma hennes inre liv, med långtgående konsekvenser som följd. Nutidsmänniskan måste därför värna om sitt inre liv, hitta sig själv och vad som ger näring till inre växt och mognad.
Att leva idag och modigt ta en dag i sänder trollar inte bort den inre ledan eller förtvivlan. Men det skapar möjligheter att finna stillhetens rum där vi kan invänta oss själva och påbörja bearbetningen av de känslor och erfarenheter vi tvingats stuva ner och trycka undan.
I dessa stillhetens rum – kanske i ditt eget kök, i mötet med en medvandrare, i det lågmälda samtalet, vid nattvardens altarbord, eller där du väljer dina platser – där skapas också ett språk för en befriande andlighet. Kanske föds även en inre tacksamhet inför tillvaron, att det alldagliga också är något förunderligt och att godhet kommit för att stanna och bli handgripligheter.
Vi behöver låta oss involveras i en andlighet som möter våra behov utifrån vardagens förutsättningar. Det finns kraft som förmår befria oss från det förflutnas makt, destruktiva tankemönster och livets återvändsgränder. Men du måste välja, det kommer inte att ske av sig självt.
Många odlar fortfarande en del privata tankar kring Gud, kärlek och solidaritet, till exempel inom familjen. Men så fort vi går till arbetsplatsen eller diskuterar vår ekonomi och framtida investeringar, ställer vi om vår personlighet och byter värderingar. Min kristna tro får liksom ingen verklig betydelse.
I arbetsliv och samhällsliv är det prestation, konkurrens, status och vinst som gäller. Många av oss klarar inte att hålla en egen linje utan accepterar att världen är självisk och cynisk. Att vårt land inlåter sig till solkiga överenskommelser i flyktingfrågan är ett utslag av vår oförmåga att hålla ihop våra värderingar och omsätta dem i praktisk handling. Godheten begränsas. Att brödet är ett och ska delas med ”alla” får inte den betydelse som evangeliet förkunnar.
I kyrkans nattvardsbön kommer vi till ”Brödsbrytelsen”. I Fryshuskyrkan använder vi en bön som tydliggör att Livets bröd gäller alla.
Ledare: Gud, du älskar oss alla. Vi bryter detta bröd för bröder och systrar oavsett tro och religiös tillhörighet som ett uttryck för att vi alla tillhör samma mänsklighet och delar det jordiska livet med varandra.
Gud, du har skapat vår jord. Vi bryter detta bröd för haven, skogarna, ängarna och vidderna som förstörs. Vi ber att din skapelse en dag skall bli återupprättad.
Gud, vi bryter detta bröd för alla som inte har något bröd att bryta, för dem som saknar hem och för jordens alla flyktingar. Vi ber dig att denna jord en dag ska bli ett verkligt hem för alla människor.
Gud, vi bryter detta bröd för det som är trasigt inom oss; för våra brustna relationer och krossade drömmar. Låt oss förstå att vi är en del av din helhet.
Präst: Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp.
Alla: Så är vi, fastän många, en enda kropp,ty alla får vi del av ett och samma bröd.
Pär Friberg, präst i Sofia församling och i Fryshuset, Stockholm
Lämna ett svar