Påskdagen 27 mars

När Jesus återuppstod från de döda beskrevs samma händelseförlopp på olika sätt av olika personer. Men det är i det mångfacetterade, osynkroniserade som vi kan ana människors sprudlande rika fascination över ett händelseförlopp som fullkomligen förändrade deras liv.

Ett förfluget ord, en missuppfattad situation, en förhastad slutsats – och bums är det igång – det falska ryktet. Rykten som är så svåra att ta död på. ”Ingen rök utan eld” hummar den som inte vill övertygas trots att historien visade sig bara vara tomt prat. Man känner minsann lössen på gången…

I Påskdagens evangelietext anar vi hur Matteus tampas med samma fråga. Vad gör man när folk håller liv i en berättelse som uppenbarligen inte är sann? Jo, man argumenterar emot.

När Jesus återuppstod från det döda var det många som sa att det var nonsens. Att det måste varit lärjungarna som brutit sig in och hämtat hans kropp ur graven. Matteus svar till dem var: ”Lägg av – det där är bara falska rykten som makthavarna planterat för att utså tvivel. Soldaterna såg vad de såg men mutades sedan att förneka detta. Ängeln kom dit. Graven var tom. Sluta sprida falska rykten. Så här var det!”

Var och en som återberättat en historia tillsammans med någon annan vet hur svårt det kan vara. ”Nej, nu glömde du säga…”, ”Fast riktigt så var det inte…”, ”Jo men då ska man komma ihåg att…”. Samma händelseförlopp beskrivs olika av olika människor. De små nyansskillnaderna kanske inte förändrar själva huvudberättelsen men ger den lite olika färg.

De som var med vid graven stod inför samma utmaning. Att  jämföra olika versioner av samma händelseförlopp – en både utmanande och ansvarsfull uppgift. Vad kom först och vad kom sedan? Vem sa exakt vad till vem? Vad minns du och vad minns jag? Hur tar man in olika detaljer utan att förvanska själva huvudbudskapet? Vad måste vara med och vad kan lämnas åt sidan?

Att det kan råda olika meningar om detaljer är inget problem. Vattentäta synkroniserade vittnesbörd känns för bra för att vara sanna. Att, som vissa sentida kritiker, ifrågasätta evangelisternas sinsemellan lite varierande vittnesutsagor blir som att låta svansen vifta hunden. Bisaken görs till huvudsak. I det mångfacetterade, osynkroniserade anas människors sprudlande rika fascination över ett händelseförlopp som fullkomligen förändrat deras liv.

I dagens evangelium känner vi hur alltsammans var så överväldigande stort att berättelsen bara rann ur de som var med lite som det föll sig. Änglamakt, den tomma graven, kvinnornas vittnesbörd, den uppståndne Jesus – allt det där utgör själva huvudbudskapet. Det som gör att kyrkan över huvud taget finns till.  Ja, faktiskt det som gör att du just läst dessa rader. Stort!

Johan Dalman Biskop, Strängnäs